Påsktur vid Jämtlandsfjällen - Dag 2

06:20 vaknar jag av solen lyser mot tältet. Orkar inte kliva ur min varma säck för att se solen med egna ögon så sträcker ut telefonen genom ventilationsöppningen och tar ett kort på frihand innan jag sover vidare ytterligare någon timma. Dagen börjar lika lugnt som kvällen avslutades igår. Ingen vind och inte en enda människa inom synhåll än så länge, men jag tippar att det kommer vara fullt med folk här om någon timma eller två så lika bra att ta sig härifrån nu när jag klivit upp i arla morgonstund.

Morgonsol på tältet.

Redan vid niotiden dyker de första toppturarna upp, men nu är jag klar med det mesta och kan strax lämna platsen. Visst kan det vara trevligt med folk ibland men när jag är ute i naturen själv sätter jag ett större värde i att få uppleva den tyst och stilla utan störande moment. Topptursåkare har en böjelse för att ge ifrån sig glädjevrål när de åker utför vilket kan vara rätt enerverande om det är tystnaden på fjället man söker.

Bild söderut med Sylarna in mot vänster i bild.

Till högsta punkten för dagen har jag 2 km och 100 höjdmeter så det blir inte riktigt lika brant som igår, men ändå tillräckligt för att pulsen skall dra iväg. Jag tar allt i sakta mak för vill inte bli svettig och varm samt onödigt trött. Mitt forna tränade jag är ett minne blott, men lite lugnare aktiviteter som paddling och turskidor tycks fungera helt ok.

Vyn norrut mot Storlien.

Vid toppen, eller rättare sagt dalgångens högsta punkt, tar jag en fika samt plockar bort de långa stighudarna. Nu bär det av utför lika många höjdmeter som jag tagit för dagen, men först får jag tråckla mig genom några snöfattiga partier innan jag kan släppa på bromsen. Underlaget är stenhårt så det glider bra och farten är god. Kör någon kilometer med snitthastighet en bra bit över 40 km/h. Med slalomskidor är det inget märkvärdigt, men med turskidor och pulka är det en liten annan femma. Där känner jag mig inte lika stadig på foten även om det är riktigt kul att åka utför.

Getryggen från östra sidan. Storulvån på södra sidan om fjället.

Strax efter tiotiden början skaren släppa och det blir genast tyngre att ta sig fram. Jag försöker hålla mig på samma höjdkurva hela vägen mot Blåhammaren härifrån så det mesta går utanför lederna. Även om underlaget mjuknat sjunker inte skidorna mycket mer än några centimeter så någon upptrampad vinterled är jag ännu inte i behov av. För mig är det oftast enklare ta sig fram på helt orörd snö, särskilt då mina skidor är lite bredare än vanliga smalare turskidor. De skidspår som uppstår på vinterlederna passar ganska dåligt för mina Åsnes Falketind 62.

Klädd för sol, ändå brände jag mig i pannan(!).

Trots det var utlovat mulet väder hela dagen börjar nu solen lysa för fullt och vinden har dessutom hållit sig borta. Jag vill egentligen inte klaga på vädret när det är så här bra men på fjället är det svårt att inte bränna sig i den starka vårsolen så lite mulet väder hade ändå varit välkommet. Jag passar på att laga lunch nu när det är så stilla samt vilar lite uppe på pulkan efteråt. Fördelen med en arctic bedding på toppen av pulkan är att ständigt ha en säng på släp som är redo, men även att bädda för kvällen då det går så otroligt smidigt och snabbt. Liggunderlaget är uppblåst och klart inne i fodralet och soväcken utbredd, det är egentligen bara att öppna på locket.

Middagslur i solen.

Med bastun som morot trampar jag vidare mot Blåhammaren i bra fart. Trots min lätta klädsel börjar jag bli onödigt varm och svettig men vad gör väl det nu när jag skall få tvätta mig i en varm och skön bastu? Vi ska bada bastu bastu!

Det börjar grönska i fjällen.

De två sista kilometerna innan Blåhammaren ansluter jag till vinterleden, men väl framme möts jag av ett stort kraftigt hänglås på dörren samt en skylt som förklarar att vintersäsongen avslutades igår. Vilken miss av mig att inte kolla upp öppettiderna innan och vilket antiklimax när jag suktat och trånat efter bastu i två dagar! Nu förstår jag varför jag bara sett totalt två människor på vinterleden under hela dagen. Det är bra med snö på lederna, soligt väder och påsk så att de stänger nu var inte med i mina beräkningar men jag inser senare att det har med rennäringen att göra och att STF kompromissat med öppettiderna. Nåja, bara att skida tillbaka en bit och slå upp tältet, svettig och trött som jag är.

Tältet på plats med Getryggen som granne några kilometer bort.

Allt mer moln drar in mot kvällen och vid åttatiden blir sikten nästan obefintlig. Luften är ordentligt fuktig så det är väl lika bra att krypa ner i säcken nu när de fina vyerna är borta. Förra natten hade jag nollgradigt i tältet men den här ska bli kallare vilket är välkommet då det annars brukar bli lite för varmt i sovsäcken. Omkring -5°C sover jag som bäst och det är också vad som utlovats för inatt. Perfekt!

Här var det dimmigt.