Turskidor i Ullådalen - Dag 1

Jag har en del soloturer i bagaget, allra flest med kajak och då kanske främst Sverigepaddlingen 2015 som mitt magnum opus. Att ge sig iväg själv är något jag uppskattar då man blir närvarande i nuet på ett helt annat sätt än i sällskap. Tälta allena på sommaren kan jag rätt bra, men att göra det på vintern är något helt nytt och oprövat. Därför bestämmer jag mig för en tredagarstur i Ullådalen nu när mina friluftsvänner lämnat fjällen för den här vintern.

Solglasögonväder och då är man givetvis glad.

Snötillgången här uppe på höjden är relativt god jämfört med hur det ser ut 300 höjdmeter ner i Åre by. Vädret skall dessutom enligt prognos vara helt ok med inslag av sol och i princip ingen nederbörd så det här blir en enkel och bekväm tur intalar jag mig då färden påbörjas vid botten av Ullådalsliften allra längst västerut i Åres skidsystem.

Blå himmel på sina håll så det här blir nog bra.

Med solglasögon på och en temperatur kring nollan är humöret på topp, men efter bara några kilometer skidade i nordlig riktning drar mörka moln in som ger både blåst och nederbörd i form av blöt snö. Det här var ju inte vad prognosen hade lovat. Att själva Kung Bore skulle komma just idag, men i fjällen får man tydligen vara beredd på allt.

Snö och vind.

Jag har lämnat den markerade vinterleden och gett mig ut i ospårad terräng, men att navigera nu är inte helt enkelt i den knappa sikten samt att jag varken har en fysisk karta eller manuell kompass. Den här gången litar jag blint på tekniken i form av min klocka samt telefon. Visst, inte helt smart men fjällområdet här är inte jättestort och bebyggelse finns inom nära räckhåll samt att täckningen är god så jag vågar chansa.

Här ligger jag bra i lä för västandvinden. Västerskutan samt Åreskutan i bakgrunden.

Efter att jag lunchat bakom en tät gran fortsätter jag färden norrut. Sikten blir aldrig bättre och efter bara 8 km skidade bestämmer jag mig för att slå läger i lä för vinden bakom en mur av mindre granar. Givetvis upphör snöandet och solen tittar fram bara någon timme efter att tältresningen är klar, men den här turen samlar jag inte kilometer utan det viktiga är att vara i nuet så trots att klockan knappt slagit 15 anser jag mig klar för idag.

Utan pulka går det lätt att skida.

Västerskutan samt Åreskutan.

Efter middagen skidar jag lite i sluttningarna som omger mitt tält och på en intilliggande topp kan jag se Kallsjön på håll. I Tväråvalvet förbereder pistmaskinerna för morgondagens utförsåkare. Maskinernas lampor lyser som lågt hängande stjärnor i fjärran. Imorgon tänker jag jobba mig upp på höjden en bit och så tälta mer på kalfjället om jag finner någon bra plats.

Kallsjön i fjärran.

Gropen och trappan klar. Dags att krypa ned i säcken.

Kliver in i tältet mot kvällen och släcker lampan redan klockan nio på kvällen. Snöripornas karaktäristiska knarrande läte vaggar mig till söms.