Turskidor runt Högarna, Jämtland - Dag 2

Termometern visar -8°C på morgonen och tältduken är helt stilla. Natten var nog något varmare för vid midnatt vaknade jag upp helt kallsvettig i min vintersäck. Typiskt tecken då jag haft det för varmt så jag tog av mig mitt underställ och sov tämligen bra fram till sjutiden. Mina grannar är i full gång med morgonrutinerna och jag på gång med mina. Vinden är svag men det kom en del starkare byvindar under natten som testade våra tält, tur då vi ankrade fast dem ordentligt med snöpinnar igår.

Det lyser hos grannarna.

Det har snöat lite under natten.

Inte så tokigt morgonljus.

Varmt inne hos grannen.

Trots att det hade utlovats mulet väder blir det en fin soluppgång under frukosten. Jag är på gott humör och inte alls så sliten i kroppen jag hade befarat. Tvärtom är jag sugen på att komma iväg och är klar strax efter tio som var planen för dagen. Mina grannar packar ihop det sista då jag startar före dem för att inte behöva bli allt för kall. Idag är det mestadels utför så de kommer snabbt ikapp särskilt när de planerat ta en varsin hund denna gången.

Morgonstund har guld i mund.

Min s.k. arctic bedding där liggunderlaget är uppblåst och sovsäcken redo inne i påsen, allt för att underlätta vintertältningen.

Redo för avfärd. Torbjörn och Kathrine packar ihop det sista.

Strax efter Högarna breder kalfjällen ut sig och ger en fantastiskt fin vy över fjällvidderna. Härifrån är det bara 13 km fågelvägen till norska gränsen så en del av fjällen man ser står i vårt grannland. Området vi skidat i går både under och ovanför trädgränsen och påminner starkt om Vålådalen med mycket myrkmark, mindre sjöar, fjällbjörkar och barrträd. Den stora skillnanden är väl att detta inte är något naturrervat och de riktigt gamla träden är därför lite mer sällsynta här, men å andra sidan är vi helt själva i området och har hittills inte träffat på någon mer än en man med hund strax utanför Tångböle när vi startade igår.

Västlig vy ett par kilometer väster om Högarna.

Fikapaus med Åreskutan i blickfånget.

Efter en kortare fikapaus har vi nästan bara platt eller utför så nu går det betydligt enklare än igår. Solen skiner, vinden är snäll och temperaturen precis lagom. Alla ingredienser är på plats för en kanondag på fjället och vore det inte för känningar i mitt löparknä hade allt varit perfekt. Jag har skidat iväg före de andra och blir omåkt av ett par skotrar som kommer från ett sidospår. Faktiskt de enda skotrarna vi ser på hela turen. Jämfört med turen i Vålådalen dag 3 och 4 är det enormt stor skillnad på trafiken. 

Skönt med utför.

På Gullmyren stannar vi till för lunch innan vi skidar sista biten hemåt som går tämligen raskt då jag tror vi alla har lite hemlängtan, eller snarare längtan till alla bekvämligheter. Det är kanske också det som är tjusningen med att vara ute på vintertur just för att kontrasterna mellan ute och inne blir såpass tydliga. Vi får se vart det bär av nästa gång.