Turskidor runt Högarna, Jämtland - Dag 1

Äntligen har det blivit dags att komma ut på årets första vintertur och den här gången med helt egen utrustning. Planen är att utgå från Tångböle vid Gevsjön i Jämtland och sen skida skoterleden medsols tillsammans med Kathrine och Torbjörn (Nautopp). Det blir en runda på totalt ungefär 30 km och 230 höjdmeter skillnad mellan Gevsjön och Högarna, där vi också planerar att tälta för natten. En lagom lång tvådagarstur.

Start och mål vid Tångböle. Lägerplatsen intill Högarna.

Måndagsmorgonen är gråmulen, men det är ingen nederbörd och ingen direkt vind att tala om. Jag har tjuvstartat och väntar på att Torbjörn och Kathrine skall komma ifatt. Strax sydväst om Tångböle öppnar myrlandskapen upp sig och ger en magnifik vy mot fjällen i fjärran. Det dröjer inte länge förrän Kathrine blåser förbi mig i full fart med två dragvilliga och pigga hundar. En liten stund därefter ångar Torbjörn fram med sitt monster till pulka. Trots att han vände efter en bit och hämtade snöskorna har jag inte hunnit skida allt för långt innan han hinner upp mig.

Rött var det här!

Torbjörn och pulkan.

Kathrine får köra sin fart med hundarna medan Torbjörn och jag skidar tillsammans i vårt tempo. Det är inte helt lätt att skida tillsammans när en del har dragvilliga hästkrafter till sitt förfogande, så det får bli lite uppdelat under dagen. 

På platten går det lätt.

Torbjörn drar på ved, tältkamin, sexmannatält, prylar för hundarna samt alla personliga pinaler. Det hela väger nog inte långt ifrån dubbelt min pulkavikt. Jag är nyfiken på hur hans pulka upplevs och det ger mig en smärre chock efter att vi bytt pulkor lite kort på platten. Tror inte jag ljuger om den går lite mer än dubbelt så trögt som min så det tar nog ordentligt på musklerna uppför, men Torbjörn tycks vara stark som en arbetshäst. De extra kilon som släpas i pulkan under dagen ger bättre komfort vid lägret, så det hela är en avvägning givetvis.

Torbjörn utrustad med snöskor i uppförsbacken.

Efter en lunchpaus i skogen hinner vi upp Kathrine som väntat lite drygt två timmar på oss vid ett vindskjul, men det är inte konstigt med tanke på att vi i princip bara haft platt eller uppför samt att hon har två hundar som hjälper till. Torbjörn ger mig en oförstående blick när jag konstaterar att det hittills inte känts så jobbigt uppför. Ja visst, det var det där med extra tung pulka så härifrån och framåt är det Torbjörns tur att få draghjälp av hundarna.

Torbjörn med draghjälp.

Vid Högarna har Torbjörn hittat en fin och skyddad plats där man skymtar Åreskutan vid horisonten. Kathrine och jag har skidat tillsammans sista biten som var ordentligt slitsam med några brantare backar som kramade ur den sista energi som fanns kvar i kroppen den här dagen. Vi har skidat totalt ca. 13 km, men mestadels uppför så det är rätt lagom att slå läger nu särskilt med tanke på att solen börjar gå ned.

Kathrine i skymningsljuset.

Det har hunnit bli mörkt när tälten är på plats och middagen på spisen, så jag kockar i pannlampans sken inne i absiden. Tack och lov finns här tillräckligt med snö att jag kunnat gräva en grop för benen. Lägerlivet blir så mycket bekvämare då.

Skyddad lägerplats vid Högarna.

Mitt solblekta tält förankrat och klart för natten.

MSR Windburner värmer vattnet bra. Inte lika smidig för sjudning, men det fungerar.

Mätt och belåten tar jag en öl i mina kompisars vältempererade tält. Hundarna snarkar ljudligt därinne och är förmodligen lika slitna som oss. Det blir därför ingen längre session då jag efter gott snack kryper in i min kalla lilla etta.