Påsktur vid Jämtlandsfjällen - Dag 3

Snöansamlingar som glider längs tältduken väcker mig tidigt på morgonen. Mulet väder hade utlovats under natten, men ingen snö. Som vanligt får man vara beredd på det mesta i fjällen. Inte heller stämde temperaturen enligt prognos utan det har varit nollgradigt i tältet även denna natt.

Snöat lite under natten.

Solen gör i alla fall entré när det är dags att laga frukost och som de tidigare dagarna är vinden knappt märkbar. Vilken tur att jag haft så bra väder hittills tre dagar i sträck och det ser ut att fortsätta även imorgon. Jag har mat med mig för en fjärde dag men har ännu inte bestämt om jag stannar.

Ingen tokig utsikt från tältet.

Velar lite fram och tillbaka om jag härifrån ska ta mig mot Storulvån eller samma väg jag kom igår. Det första alternativet innebär att jag troligen måste gå eller lifta 3 km till bilen och jag missar även en topptur upp på Sönner-Tväråklumpen. Getryggen vid Storulvån är förvisso trevlig men då jag toppturade den förra vintern är jag mer sugen på den andra toppen den här gången. Det får bli alternativ ett.

Sylarna i fjärran ca. 20 km bort och vinterleden mot Blåhammaren i förgrunden.

Snöpudrad utrustning.

Skaren bär bra även denna morgon då jag skidar tillbaka ungefär samma väg jag kom igår. Inser fördelen i att vid vårvinterturer kliva upp lite tidigare och skida under förmiddagen medans skaren håller. Renarna tänker kanske lika så här års? Jag har hört bjällror under frukosten men jag ser dem aldrig mer än en del färska spår i snön när jag glider tillbaka mot passet mellan Getryggen och Sönner-Tväråklumpen som påminner lite om Lapporten i miniatyr.

Vilar lite på pulkan med Sönner-Tväråklumpen samt Getryggen i bakgrunden dit jag är påväg.

Med skidorna fastspända på pulkan traskar jag på skaren den brantaste biten och behöver då inte sätta fast långa stighudar.

Väl uppe på passet har jag 100 höjdmeter utför till foten av Sönner-Tväråklumpen på den snabbförda skarsnön. Pulkan välter givetvis i farten men studsar lika snabbt över till andra sidan och så där håller den på några vändor fram och tillbaka innan jag får den på rätt köl igen. Tur var väl det för det gick alldeles för snabbt för att jag skulle kunna stanna, särskillt då pulkan trycker på.

Många svängar har tagits i sluttningarna.

Vältrafikerat mot toppen.

Som befarat är här lika mycket folk som i fredags, om inte ännu fler? Jag lagar lunch på pulkan, packar min lilla dagsryggsäck och beger mig upp mot toppen. Trots den branta lutningen går det nästan lättare än med pulka på platten och även fast jag nu för tiden är relativt otränad håller jag ändå jämna steg upp till toppen med de flesta i området. Min utrustning väger förvisso inte lika mycket som för de andra då jag ser ut att vara den enda på turskidor, men ändå uppfriskande och se att man fortfarande har lite krut i kroppen.

Vyn västerut med Ånnsjön närmast och Åreskutan längst bort. Toppturarna i backen ger lite perspektiv.

På ganska exakt en timma har jag tagit mig 2 km hela vägen, ungefär 400 höjdmeter till 1409 m.ö.h. Vinden började fläkta skönt ungefär halvvägs upp och det var nog tur det med tanke på pulsökningen. Det är flera olika grupper som samlats på toppen men den är utdragen och rymmer många. Jag knäpper några kort, drar bort de långa stighudarna och njuter sen av åket ner till pulkan i den mjuka snön.

Toppen på toppen!

Getryggen närmast och Sylarna ca. 20 km längre bort.

Sönner-Tväråklumpens topp.

Nu när jag gjort den planerade toppturen på Sönner-Tväråklumpen samt att bastun uteblev känner jag mig färdig för den här gången, så det blir ingen fjärde dag på fjället. Vilar lite på min säng och fortsätter sen med pulkan i släp utför ytterligare 300 höjdmeter, d.v.s. samma sträcka som jag kämpade uppför i fredags. Från toppen av Sönner-Tväråklumpen får man då ett åk på totalt ca. 700 höjdmeter utan ett enda stavtag.

Efter toppturen tar jag en välbehövd vila på pulkan.

Fjällen här är lättillgängliga från bilen och relativt snälla lutningar på de flesta håll så jag förstår varför området är så populärt. Nästa gång kanske jag byter ut turskidorna mot mina topptursskidor och fokuserar mer på utförskörningen, för hit kommer jag garanterat fler gånger.

Påsktur vid Jämtlandsfjällen - Dag 2

06:20 vaknar jag av solen lyser mot tältet. Orkar inte kliva ur min varma säck för att se solen med egna ögon så sträcker ut telefonen genom ventilationsöppningen och tar ett kort på frihand innan jag sover vidare ytterligare någon timma. Dagen börjar lika lugnt som kvällen avslutades igår. Ingen vind och inte en enda människa inom synhåll än så länge, men jag tippar att det kommer vara fullt med folk här om någon timma eller två så lika bra att ta sig härifrån nu när jag klivit upp i arla morgonstund.

Morgonsol på tältet.

Redan vid niotiden dyker de första toppturarna upp, men nu är jag klar med det mesta och kan strax lämna platsen. Visst kan det vara trevligt med folk ibland men när jag är ute i naturen själv sätter jag ett större värde i att få uppleva den tyst och stilla utan störande moment. Topptursåkare har en böjelse för att ge ifrån sig glädjevrål när de åker utför vilket kan vara rätt enerverande om det är tystnaden på fjället man söker.

Bild söderut med Sylarna in mot vänster i bild.

Till högsta punkten för dagen har jag 2 km och 100 höjdmeter så det blir inte riktigt lika brant som igår, men ändå tillräckligt för att pulsen skall dra iväg. Jag tar allt i sakta mak för vill inte bli svettig och varm samt onödigt trött. Mitt forna tränade jag är ett minne blott, men lite lugnare aktiviteter som paddling och turskidor tycks fungera helt ok.

Vyn norrut mot Storlien.

Vid toppen, eller rättare sagt dalgångens högsta punkt, tar jag en fika samt plockar bort de långa stighudarna. Nu bär det av utför lika många höjdmeter som jag tagit för dagen, men först får jag tråckla mig genom några snöfattiga partier innan jag kan släppa på bromsen. Underlaget är stenhårt så det glider bra och farten är god. Kör någon kilometer med snitthastighet en bra bit över 40 km/h. Med slalomskidor är det inget märkvärdigt, men med turskidor och pulka är det en liten annan femma. Där känner jag mig inte lika stadig på foten även om det är riktigt kul att åka utför.

Getryggen från östra sidan. Storulvån på södra sidan om fjället.

Strax efter tiotiden början skaren släppa och det blir genast tyngre att ta sig fram. Jag försöker hålla mig på samma höjdkurva hela vägen mot Blåhammaren härifrån så det mesta går utanför lederna. Även om underlaget mjuknat sjunker inte skidorna mycket mer än några centimeter så någon upptrampad vinterled är jag ännu inte i behov av. För mig är det oftast enklare ta sig fram på helt orörd snö, särskilt då mina skidor är lite bredare än vanliga smalare turskidor. De skidspår som uppstår på vinterlederna passar ganska dåligt för mina Åsnes Falketind 62.

Klädd för sol, ändå brände jag mig i pannan(!).

Trots det var utlovat mulet väder hela dagen börjar nu solen lysa för fullt och vinden har dessutom hållit sig borta. Jag vill egentligen inte klaga på vädret när det är så här bra men på fjället är det svårt att inte bränna sig i den starka vårsolen så lite mulet väder hade ändå varit välkommet. Jag passar på att laga lunch nu när det är så stilla samt vilar lite uppe på pulkan efteråt. Fördelen med en arctic bedding på toppen av pulkan är att ständigt ha en säng på släp som är redo, men även att bädda för kvällen då det går så otroligt smidigt och snabbt. Liggunderlaget är uppblåst och klart inne i fodralet och soväcken utbredd, det är egentligen bara att öppna på locket.

Middagslur i solen.

Med bastun som morot trampar jag vidare mot Blåhammaren i bra fart. Trots min lätta klädsel börjar jag bli onödigt varm och svettig men vad gör väl det nu när jag skall få tvätta mig i en varm och skön bastu? Vi ska bada bastu bastu!

Det börjar grönska i fjällen.

De två sista kilometerna innan Blåhammaren ansluter jag till vinterleden, men väl framme möts jag av ett stort kraftigt hänglås på dörren samt en skylt som förklarar att vintersäsongen avslutades igår. Vilken miss av mig att inte kolla upp öppettiderna innan och vilket antiklimax när jag suktat och trånat efter bastu i två dagar! Nu förstår jag varför jag bara sett totalt två människor på vinterleden under hela dagen. Det är bra med snö på lederna, soligt väder och påsk så att de stänger nu var inte med i mina beräkningar men jag inser senare att det har med rennäringen att göra och att STF kompromissat med öppettiderna. Nåja, bara att skida tillbaka en bit och slå upp tältet, svettig och trött som jag är.

Tältet på plats med Getryggen som granne några kilometer bort.

Allt mer moln drar in mot kvällen och vid åttatiden blir sikten nästan obefintlig. Luften är ordentligt fuktig så det är väl lika bra att krypa ner i säcken nu när de fina vyerna är borta. Förra natten hade jag nollgradigt i tältet men den här ska bli kallare vilket är välkommet då det annars brukar bli lite för varmt i sovsäcken. Omkring -5°C sover jag som bäst och det är också vad som utlovats för inatt. Perfekt!

Här var det dimmigt.

Påsktur vid Jämtlandsfjällen - Dag 1

Efter min första solovintertur för några veckor sedan fick jag mersmak, så nu när det är påsk samt bra väder är det svårt att motstå frestelsen. Snötillgången omkring Storulvån är helt ok trots den milda och snöfattiga vintern. Jag har varit här flera gånger förut både på skidor, MTB och till fots men den här gången är jag för första gången själv och då kittlar det lite extra i magen.

Vägen till Storulvån. Getryggen samt Tväråklumparna närmar sig.

Det är långfredag och strax innan lunch då jag parkerar bilen drygt 3 km norr om Storulvån på en av alla många parkeringsrutor som finns här. Jag kommer verkligen i grevens tid för bara några minuter efter ankomst är alla platser i området fulla. Fördelen med att stå här istället för Storulvåns parkering är att det är gratis samt att jag får en bra väg upp på fjället då jag tänkt tälta första natten mellan Getryggen och Tväråklumparna.

Östra sidan av Sönner-Tvärån. Norder-Tväråklumpen i bakgrunden.

Här nedanför trädgränsen är det många och stora partier utan snö så jag väljer västra sidan av Sönner-Tvärån då jag tänker att solen inte kommit åt på samma sätt med tanke på hur terrängen lutar. Det går många skidspår upp på fjället så det är ganska lätt att hitta rätt till huvudstråket. Totalt är det inte mycket mer än 3 km dit jag tänkt ta mig för dagen men med fullastad pulka och lite drygt 300 höjdmeter har jag ett fint träningspass framför mig. 

Långhudar på för nu bär det uppför.

Några svettdroppar senare och väl uppe på kalfjället råder rena feststämningen. Jämtlands samtliga friluftsmänniskor tycks vara här på sina topptursskidor och överallt solar folk likt sälar på klippor. En strid ström av människor är på väg upp till topparna och lika många i färd med att lämna dem. Det tjoas och tjimmas från backen när svängarna tas i den vårmjuka snön.

Sönner-Tväråklumpen. Kolla noggrant så ser du en del åkare.

Precis nedanför Getryggens sadel, en bit ifrån alla skidspår och 1017 m.ö.h., börjar jag bygga mitt läger. Vinden är helt obefintlig och solen steker på för fullt. Det är så varmt att jag måste resa tältet i bar överkropp. På vägen upp hade jag en vind som fläktade skönt men här är som att vara i en gryta.

Soligt och varmt. I horisonten ses passet jag tänkt skida över imorgon.

Planerar väg för imorgon.

Vid fyratiden börjar de flesta ha lämnat fjället och det blir precis så där tyst och stilla man vill ha det. På östra sidan av Norder-Tväråklumpen skymtade jag ett tält men här i dalen är det inte en enda människa så långt ögat kan nå.

Vyn österut från min tältplats. Bra med snödjup för att kunna sitta bekvämt.

Efter att solen försvunnit bakom Sönner-Tväråklumpen börjar den mjuka snön stelna till. Jag knäpper några kort med min mobiltelefon och kryper sen in i tältet. Imorgon tänker jag ta mig ca. 100 höjdmeter upp till passet och sen raka vägen västerut mot Blåhammaren för bastubad.

18:37 visar klockan. Är det läggdags nu?

Fint kvällsljus på Getryggen. Storulvåns fjällstation på andra sidan fjället.

Vildmarksdrömmar med Peltsi

Peltsi har gjort flera inspirerande friluftsprogam genom åren och nyligen har SVT Play publicerat hela säsong 4 av Vildmarksdrömmar med Peltsi där han bl.a. ståpaddlar från Enare träsk till Ishavet, men det bjuds även på stigcykling, turskidor och fiske. Klart sevärt om du gillar friluftsliv och äventyr. 

För den riktigt inbitne finns alla tidigare säsonger att se hos Yle men tyvärr är de inte textade till svenska, men om du inte förstår finska kan du åtminstone njuta av fina vyer i Nordisk natur.

Peltsi på Svalbard. Foto: Yle.

Turskidor i Ullådalen - Dag 3

Strax innan klockan ett på natten vaknar jag av att hela tältet skakar samt ett ihållande oljud från tältduken, trots att jag sover med öronproppar. Regnhatten på toppen av tältet väsnas allra värst så jag tar på mig kläderna för att gå ut en sväng och plocka bort regnskyddet samt bättra på snövallen som jag påbörjade igår. Tältlinorna i träden sitter stadigt och snöpinnarna likaså. Ett litet stresstest för min gamla trotjänare men den ser ut att tackla vinden bra. Tältet är trots allt över tio år gammalt och jag gissar närmare 200 tältnätter totalt, om inte mer? Den bleka färger indikerar i alla fall att tältet vistats många timmar i solen och man kan tydligt se var regnhatten har suttit och skyddat toppen av tältet.

Tältet står stadigt. Notera skillnaden i färg där regnhatten suttit.

Vinden avtar en del mot morgonen och jag sover tämligen bra fram till åttatiden. Det blåser fortfarande för mycket för att ha ventilationen i yttertältet öppen då drivsnö yr in. Hilleberg Soulo är inte helt optimalt för vintertältning men med några egna modifieringar kanske det kan fungera. Jag gillar stabiliteten och det lilla formatet. En del gör soloturer i tvåmanna- eller t.o.m. tremannatält men jag anser att det kostar mer än det smakar. Större tält blir mer vindkänsliga, krångligare att sätta upp och tar längre tid att värma upp. Dessutom blir det mer vikt och volym i pulkan.

Min lilla mur jag byggde på natten.

Kall vind på morgonen men jag har varma kläder.

När tältet är rivet och pulkan färdigpackad skidar jag söderut mot vinterleden. Snöriporna sitter och knarrar en bit bort och blir skrämda då jag kommer. Just nu är det ingen sol som värmer och en lättare sval vind blåser i ryggen. Perfekta turskidsförhållanden för att inte bli varm. Jag har inte sett en enda människa sedan imorse men väl på vinterleden möter jag en pensionär som hejar glatt. På håll utanför lederna skymtar jag även en turskidare men i övrigt är det väldigt lugnt på fjället idag jämfört med starten i lördags. Gissningsvis för att det nu är vardag.

Mullfjället samt ett ledkryss som nästan försvunnit i snön.

Eftersom jag inte har någon lunch med mig går färden kortast möjliga väg till bilen som är parkerad ca. 120 höjdmeter lägre ned så behöver inte slita hårt idag inte. Ett par kilometer från bilen kommer solen fram och den blå himmelen blir allt mer dominant. Ångrar lite att jag inte hade med mig lunch för dagen då det fina vädret tycks börja nu.

Högsta punkten för dagen där jag plockar bort stighudarna för nu bär det utför. Mullfjället samt Forsafjället i bakgrunden.

Väl framme vid bilen möter jag ett trevligt pensionärspar som är påväg ut på fjället. De undrar om jag skidat långt då de ser min pulka och all utrustning. Det har inte blivit många kilometer men jag har varit ute åtminstone tre dagar på fjället och pensionärerna instämmer i att det viktigaste är att vara ute, snarare än hur långt man kommer. Jag var något tveksam i fredags över turen men man ångrar sällan ett beslut över att ge sig iväg. De tre dagarna har bjudit på vindstilla, hård vind, kallt, varmt, snöfall och sol. I tillägg fick jag en underhållande topptur igår som lite omväxling till det vanliga turskidåkandet. Ullådalen är ett trevligt område att tura i och man behöver inte ge sig iväg långt från vinterlederna för att få vara ifred.

Turskidor i Ullådalen - Dag 2

06:42 vaknar jag av att solen lyser mot tältet. Det blåste ordentligt igår när jag gick och la mig men någon gång efter midnatt slutade tältduken fladdra i vinden och nu på morgonen är det total stiltje. Det är inte jätteofta fjället bjuder på dessa förhållanden så idag känner jag mig lyckligt lottad.

Fint morgonljus.

Jag slår ett öga på väderprognosen och kollar vindar. Det ska blåsa lite mer nu mot kvällen/natten än vad som tidigare utlovats så funderar på om jag ska åka hemåt eller stanna ytterligare en natt. Frukost för nästa dag har jag, men ingen lunch så det får bli en lägerplats någorlunda nära bilen sista natten i sådana fall.

Morgonsol och vindstilla

Dragkedja på pulkan är smidigt när det har samlats snö under natten. 

Till skillnad från igår är det bra sikt idag över vidderna då jag med pulkan i släp börjar beta av höjdkurvorna upp mot kalfjället. Eftersom jag inte följer några leder är god sikt välkommet då det blir betydligt enklare att göra vägvalen. Att läsa sjökort och paddelkartor kan jag bra, men förmågan att tolka höjdkurvor på en karta och översätta dessa i praktiken behöver jag öva på. Tur då att jag har Åreskutan som min ständiga följeslagare vilken hela tiden ger mig koll på väderstrecken.

Lättnavigerat idag.

Väl uppe på kalfjället ser jag Forsafjället på håll samt studerar tre turskidåkare som toppturar på fjället. De åker utför som om de aldrig stått på skidor tidigare, plogandes och ramlar om vartannat. Lutningen är perfekt för turskidor så jag bestämmer mig för att efter lunch tälta vid foten av fjället och så göra en topptur mot eftermiddagen. Då har jag bara lite drygt 4 km till bilen imorgon samt att jag befinner mig någon kilometer norr om vinterlederna och alla turister.

Lägerplatsen för idag.

Med långhudarna på skidorna börjar jag bestiga Forsafjället vid tvåtiden från östra sidan där tältet står. Underlaget är lagom hårt för att inte sjunka igenom allt för mycket och det går så otroligt mycket lättare uppför nu utan pulkan i ryggen. Med hälhöjarna i uppfälld position följer jag turskidåkarnas spår upp till toppen för att studera utsikten västerut. Tyvärr är de högsta fjällen inne bland molnen så det blir ingen storlagen utsikt den här gången. Däremot får jag syn på några renar som betar ett tiotal meter nedanför toppen och speciellt skygga verkar de inte vara. Härifrån ser man också hur vinterleden som utgör Mullfjällsturen letar sig ned från kalfjället och in bland träden västerut.

Påväg till toppen med Västerskutan i kulissen. Ser du tältet?

Renarna letar mat på Forsafjället. Sylarna någonstans bland molnen. Ledkryssen stakar ut vägen ned mot skogen.

Vy norrut från toppen av Forsafjället.

Det har varit vindstilla i princip hela dagen men här uppe på toppen, ca. 200 höjdmeter ovanför tältet fläktar det lite lätt. Jag river av stighudarna och börjar åka tillbaka mot lägerplatsen. Är det inte allt för brant så är utförskörning på turskidor ganska trivsamt och det här fjället tycker jag är perfekt i lutning. Dessutom är det på en del håll inslag av pudersnö vilket gör nedfarten än roligare.

Bekvämt med offline-karta i klockan.

Dags att riva av stighudarna.

Efter att ha ätit middag och smält snö vid tältet börjar vinden tillta allt mer och köldeffekten likaså. Solen går ned bakom Forsafjället och för mig återstår väl bara att krypa ner i min varma vintersäck. Trots att jag inte släpat pulkan så långt idag är jag ändå trött i kroppen så sömnen kommer förmodligen tidigt ikväll.

Snösmältning på gång.

Solen påväg ned bakom Forsafjället.

Turskidor i Ullådalen - Dag 1

Jag har en del soloturer i bagaget, allra flest med kajak och då kanske främst Sverigepaddlingen 2015 som mitt magnum opus. Att ge sig iväg själv är något jag uppskattar då man blir närvarande i nuet på ett helt annat sätt än i sällskap. Tälta allena på sommaren kan jag rätt bra, men att göra det på vintern är något helt nytt och oprövat. Därför bestämmer jag mig för en tredagarstur i Ullådalen nu när mina friluftsvänner lämnat fjällen för den här vintern.

Solglasögonväder och då är man givetvis glad.

Snötillgången här uppe på höjden är relativt god jämfört med hur det ser ut 300 höjdmeter ner i Åre by. Vädret skall dessutom enligt prognos vara helt ok med inslag av sol och i princip ingen nederbörd så det här blir en enkel och bekväm tur intalar jag mig då färden påbörjas vid botten av Ullådalsliften allra längst västerut i Åres skidsystem.

Blå himmel på sina håll så det här blir nog bra.

Med solglasögon på och en temperatur kring nollan är humöret på topp, men efter bara några kilometer skidade i nordlig riktning drar mörka moln in som ger både blåst och nederbörd i form av blöt snö. Det här var ju inte vad prognosen hade lovat. Att själva Kung Bore skulle komma just idag, men i fjällen får man tydligen vara beredd på allt.

Snö och vind.

Jag har lämnat den markerade vinterleden och gett mig ut i ospårad terräng, men att navigera nu är inte helt enkelt i den knappa sikten samt att jag varken har en fysisk karta eller manuell kompass. Den här gången litar jag blint på tekniken i form av min klocka samt telefon. Visst, inte helt smart men fjällområdet här är inte jättestort och bebyggelse finns inom nära räckhåll samt att täckningen är god så jag vågar chansa.

Här ligger jag bra i lä för västandvinden. Västerskutan samt Åreskutan i bakgrunden.

Efter att jag lunchat bakom en tät gran fortsätter jag färden norrut. Sikten blir aldrig bättre och efter bara 8 km skidade bestämmer jag mig för att slå läger i lä för vinden bakom en mur av mindre granar. Givetvis upphör snöandet och solen tittar fram bara någon timme efter att tältresningen är klar, men den här turen samlar jag inte kilometer utan det viktiga är att vara i nuet så trots att klockan knappt slagit 15 anser jag mig klar för idag.

Utan pulka går det lätt att skida.

Västerskutan samt Åreskutan.

Efter middagen skidar jag lite i sluttningarna som omger mitt tält och på en intilliggande topp kan jag se Kallsjön på håll. I Tväråvalvet förbereder pistmaskinerna för morgondagens utförsåkare. Maskinernas lampor lyser som lågt hängande stjärnor i fjärran. Imorgon tänker jag jobba mig upp på höjden en bit och så tälta mer på kalfjället om jag finner någon bra plats.

Kallsjön i fjärran.

Gropen och trappan klar. Dags att krypa ned i säcken.

Kliver in i tältet mot kvällen och släcker lampan redan klockan nio på kvällen. Snöripornas karaktäristiska knarrande läte vaggar mig till söms.