Turskidor i Ullådalen - Dag 3

Strax innan klockan ett på natten vaknar jag av att hela tältet skakar samt ett ihållande oljud från tältduken, trots att jag sover med öronproppar. Regnhatten på toppen av tältet väsnas allra värst så jag tar på mig kläderna för att gå ut en sväng och plocka bort regnskyddet samt bättra på snövallen som jag påbörjade igår. Tältlinorna i träden sitter stadigt och snöpinnarna likaså. Ett litet stresstest för min gamla trotjänare men den ser ut att tackla vinden bra. Tältet är trots allt över tio år gammalt och jag gissar närmare 200 tältnätter totalt, om inte mer? Den bleka färger indikerar i alla fall att tältet vistats många timmar i solen och man kan tydligt se var regnhatten har suttit och skyddat toppen av tältet.

Tältet står stadigt. Notera skillnaden i färg där regnhatten suttit.

Vinden avtar en del mot morgonen och jag sover tämligen bra fram till åttatiden. Det blåser fortfarande för mycket för att ha ventilationen i yttertältet öppen då drivsnö yr in. Hilleberg Soulo är inte helt optimalt för vintertältning men med några egna modifieringar kanske det kan fungera. Jag gillar stabiliteten och det lilla formatet. En del gör soloturer i tvåmanna- eller t.o.m. tremannatält men jag anser att det kostar mer än det smakar. Större tält blir mer vindkänsliga, krångligare att sätta upp och tar längre tid att värma upp. Dessutom blir det mer vikt och volym i pulkan.

Min lilla mur jag byggde på natten.

Kall vind på morgonen men jag har varma kläder.

När tältet är rivet och pulkan färdigpackad skidar jag söderut mot vinterleden. Snöriporna sitter och knarrar en bit bort och blir skrämda då jag kommer. Just nu är det ingen sol som värmer och en lättare sval vind blåser i ryggen. Perfekta turskidsförhållanden för att inte bli varm. Jag har inte sett en enda människa sedan imorse men väl på vinterleden möter jag en pensionär som hejar glatt. På håll utanför lederna skymtar jag även en turskidare men i övrigt är det väldigt lugnt på fjället idag jämfört med starten i lördags. Gissningsvis för att det nu är vardag.

Mullfjället samt ett ledkryss som nästan försvunnit i snön.

Eftersom jag inte har någon lunch med mig går färden kortast möjliga väg till bilen som är parkerad ca. 120 höjdmeter lägre ned så behöver inte slita hårt idag inte. Ett par kilometer från bilen kommer solen fram och den blå himmelen blir allt mer dominant. Ångrar lite att jag inte hade med mig lunch för dagen då det fina vädret tycks börja nu.

Högsta punkten för dagen där jag plockar bort stighudarna för nu bär det utför. Mullfjället samt Forsafjället i bakgrunden.

Väl framme vid bilen möter jag ett trevligt pensionärspar som är påväg ut på fjället. De undrar om jag skidat långt då de ser min pulka och all utrustning. Det har inte blivit många kilometer men jag har varit ute åtminstone tre dagar på fjället och pensionärerna instämmer i att det viktigaste är att vara ute, snarare än hur långt man kommer. Jag var något tveksam i fredags över turen men man ångrar sällan ett beslut över att ge sig iväg. De tre dagarna har bjudit på vindstilla, hård vind, kallt, varmt, snöfall och sol. I tillägg fick jag en underhållande topptur igår som lite omväxling till det vanliga turskidåkandet. Ullådalen är ett trevligt område att tura i och man behöver inte ge sig iväg långt från vinterlederna för att få vara ifred.

Turskidor i Ullådalen - Dag 2

06:42 vaknar jag av att solen lyser mot tältet. Det blåste ordentligt igår när jag gick och la mig men någon gång efter midnatt slutade tältduken fladdra i vinden och nu på morgonen är det total stiltje. Det är inte jätteofta fjället bjuder på dessa förhållanden så idag känner jag mig lyckligt lottad.

Fint morgonljus.

Jag slår ett öga på väderprognosen och kollar vindar. Det ska blåsa lite mer nu mot kvällen/natten än vad som tidigare utlovats så funderar på om jag ska åka hemåt eller stanna ytterligare en natt. Frukost för nästa dag har jag, men ingen lunch så det får bli en lägerplats någorlunda nära bilen sista natten i sådana fall.

Morgonsol och vindstilla

Dragkedja på pulkan är smidigt när det har samlats snö under natten. 

Till skillnad från igår är det bra sikt idag över vidderna då jag med pulkan i släp börjar beta av höjdkurvorna upp mot kalfjället. Eftersom jag inte följer några leder är god sikt välkommet då det blir betydligt enklare att göra vägvalen. Att läsa sjökort och paddelkartor kan jag bra, men förmågan att tolka höjdkurvor på en karta och översätta dessa i praktiken behöver jag öva på. Tur då att jag har Åreskutan som min ständiga följeslagare vilken hela tiden ger mig koll på väderstrecken.

Lättnavigerat idag.

Väl uppe på kalfjället ser jag Forsafjället på håll samt studerar tre turskidåkare som toppturar på fjället. De åker utför som om de aldrig stått på skidor tidigare, plogandes och ramlar om vartannat. Lutningen är perfekt för turskidor så jag bestämmer mig för att efter lunch tälta vid foten av fjället och så göra en topptur mot eftermiddagen. Då har jag bara lite drygt 4 km till bilen imorgon samt att jag befinner mig någon kilometer norr om vinterlederna och alla turister.

Lägerplatsen för idag.

Med långhudarna på skidorna börjar jag bestiga Forsafjället vid tvåtiden från östra sidan där tältet står. Underlaget är lagom hårt för att inte sjunka igenom allt för mycket och det går så otroligt mycket lättare uppför nu utan pulkan i ryggen. Med hälhöjarna i uppfäld position följer jag turskidåkarnas spår upp till toppen för att studera utsikten västerut. Tyvärr är de högsta fjällen inne bland molnen så det blir ingen storlagen utsikt den här gången. Däremot får jag syn på några renar som betar ett tiotal meter nedanför toppen och speciellt skygga verkar de inte vara. Härifrån ser man också hur vinterleden som utgör Mullfjällsturen letar sig ned från kalfjället och in bland träden västerut.

Påväg till toppen med Västerskutan i kulissen. Ser du tältet?

Renarna letar mat på Forsafjället. Sylarna någonstans bland molnen. Ledkryssen stakar ut vägen ned mot skogen.

Vy norrut från toppen av Forsafjället.

Det har varit vindstilla i princip hela dagen men här uppe på toppen, ca. 200 höjdmeter ovanför tältet fläktar det lite lätt. Jag river av stighudarna och börjar åka tillbaka mot lägerplatsen. Är det inte allt för brant så är utförskörning på turskidor ganska trivsamt och det här fjället tycker jag är perfekt i lutning. Dessutom är det på en del håll inslag av pudersnö vilket gör nedfarten än roligare.

Bekvämt med offline-karta i klockan.

Dags att riva av stighudarna.

Efter att ha ätit middag och smält snö vid tältet börjar vinden tillta allt mer och köldeffekten likaså. Solen går ned bakom Forsafjället och för mig återstår väl bara att krypa ner i min varma vintersäck. Trots att jag inte släpat pulkan så långt idag är jag ändå trött i kroppen så sömnen kommer förmodligen tidigt ikväll.

Snösmältning på gång.

Solen påväg ned bakom Forsafjället.

Turskidor i Ullådalen - Dag 1

Jag har en del soloturer i bagaget, allra flest med kajak och då kanske främst Sverigepaddlingen 2015 som mitt magnum opus. Att ge sig iväg själv är något jag uppskattar då man blir närvarande i nuet på ett helt annat sätt än i sällskap. Tälta allena på sommaren kan jag rätt bra, men att göra det på vintern är något helt nytt och oprövat. Därför bestämmer jag mig för en tredagarstur i Ullådalen nu när mina friluftsvänner lämnat fjällen för den här vintern.

Solglasögonväder och då är man givetvis glad.

Snötillgången här uppe på höjden är relativt god jämfört med hur det ser ut 300 höjdmeter ner i Åre by. Vädret skall dessutom enligt prognos vara helt ok med inslag av sol och i princip ingen nederbörd så det här blir en enkel och bekväm tur intalar jag mig då färden påbörjas vid botten av Ullådalsliften allra längst västerut i Åres skidsystem.

Blå himmel på sina håll så det här blir nog bra.

Med solglasögon på och en temperatur kring nollan är humöret på topp, men efter bara några kilometer skidade i nordlig riktning drar mörka moln in som ger både blåst och nederbörd i form av blöt snö. Det här var ju inte vad prognosen hade lovat. Att själva Kung Bore skulle komma just idag, men i fjällen får man tydligen vara beredd på allt.

Snö och vind.

Jag har lämnat den markerade vinterleden och gett mig ut i ospårad terräng, men att navigera nu är inte helt enkelt i den knappa sikten samt att jag varken har en fysisk karta eller manuell kompass. Den här gången litar jag blint på tekniken i form av min klocka samt telefon. Visst, inte helt smart men fjällområdet här är inte jättestort och bebyggelse finns inom nära räckhåll samt att täckningen är god så jag vågar chansa.

Här ligger jag bra i lä för västandvinden. Västerskutan samt Åreskutan i bakgrunden.

Efter att jag lunchat bakom en tät gran fortsätter jag färden norrut. Sikten blir aldrig bättre och efter bara 8 km skidade bestämmer jag mig för att slå läger i lä för vinden bakom en mur av mindre granar. Givetvis upphör snöandet och solen tittar fram bara någon timme efter att tältresningen är klar, men den här turen samlar jag inte kilometer utan det viktiga är att vara i nuet så trots att klockan knappt slagit 15 anser jag mig klar för idag.

Utan pulka går det lätt att skida.

Västerskutan samt Åreskutan.

Efter middagen skidar jag lite i sluttningarna som omger mitt tält och på en intilliggande topp kan jag se Kallsjön på håll. I Tväråvalvet förbereder pistmaskinerna för morgondagens utförsåkare. Maskinernas lampor lyser som lågt hängande stjärnor i fjärran. Imorgon tänker jag jobba mig upp på höjden en bit och så tälta mer på kalfjället om jag finner någon bra plats.

Kallsjön i fjärran.

Gropen och trappan klar. Dags att krypa ned i säcken.

Kliver in i tältet mot kvällen och släcker lampan redan klockan nio på kvällen. Snöripornas karaktäristiska knarrande läte vaggar mig till söms.

En variant på Mullfjällsturen

Tillbaka på Mullfjället igen och efter lite övertalning har jag den här gången fått med mig Sanna på vanliga längdskidor. Vi har tagit Duveds sittlift och hoppat av där kalfjället tar vid. Tack vare liften får vi närmare 360 höjdmeter helt utan ansträngning.

Sanna påväg uppåt. I bakgrunden syns bl.a. Getryggen (vid Storulvån fjällstation), Tväråklumparna samt Snasahögarna.

Blir det bättre än så här på fjället?

Förmiddagen är vindstilla och solen steker på för fullt. Det är någon enstaka minusgrad och ljudet av snö som smälter från träden är det enda som hörs när skidorna för oss norrut via ravinen. Vi hoppar över Mullfjällstoppen, men det är ändå 200 höjdmeter från sittliftens slut tills att det börjar gå utför så vi hinner bli ordentligt varma. Solen som grillar våra svarta kläder bidrar såklart också till överhettningen.

Här har det blåst, men inte idag.

Varmt på Mullfjället.

Sanna tar sikte mot Forsaskalet medan jag väljer en lite genare väg i de bitvis isiga sluttningarna, så mina stålkanter kommer väl till pass. Det är relativt hårt underlag som bär bra över hela fjället så idag är det enkelt att ta sig fram i ospårad terräng.

Sanna i fjärran. Själv genar jag lite över Mullfjällets sluttningar. Forsafjället i bakgrunden.

Förra vintern skidade jag Mullfjällsturen som går motsols, men den här gången svänger vi höger vid Forsaskalet och rundar alltså Mullfjället medsols. Sanna och mina spår möts någon kilometer efter högersvängen och det börjar bli dags för lunch i vårsolen som värmer ordentligt idag. Första riktigt fina vinterdagen på ett tag vilket gör att fjället är relativt välbesökt av turskidare, trots en vardag.

Lunchsoffa med utsikt mot Åreskutan.

Efter lunchen lämnar vi vinterleden och åker mestadels utför mot botten av Fjällvallsliften istället för att följa leden via Lillåstugan. Sista sträckan härifrån är väl kanske den minst roliga delen på hela turen med en tämligen övergiven vinterled som korsar liftar och pister om vartannat. Sanna har bara köpt en enkel liftbiljett samt känner sig inte helt bekväm i utförskörningarna på längdskidor, men om jag gjort turen själv hade jag sista biten tagit mig tillbaka till Duved via pisterna och liftarna. Den riktiga Mullfjällsturen är i den aspekten klart trevligare då man slipper pistsystemet helt och hållet. De olika varianterna har dock sin charm och har du möjlighet tycker jag du skall testa båda turerna! Totalt blev medsolsrundan ca. 16 km. Mullfjällsturen motsols är ungefär 13 km.

Solkrämen kom till användning idag.

Karta över dagens tur. Start och mål vid Duveds sittlift (röd prick).

Dragkedja på Fjellpulken

Fjellpulken Xcountry 144 är tillräckligt lång för att rymma en arctic bedding samt lagom i storlek för de flesta korta eller långa äventyr och är väl också därför den mest populära modellen i Fjellpulkens sortiment. Jag har haft pulkan på några turer nu och gillar verkligen designen, färgen och det lätta glidet, men jag stör mig lite på att snölåset saknar dragkedja. Vid nederbörd är det inte helt enkelt att undvika snö eller regn hamnar inuti pulkan när man öppnar snölåset. Särskilt krångligt är det om pulkan legat ute under natten och är full med nysnö då det är dags att packa. Visst, man kan vända pulkan upp- och ner men alla extramoment är skönt att slippa.

Jag på tur med pulka. Foto: Tomas.

Fjellpulken har dragkedja i snölåset på sin expeditionsserie så jag kontaktade dem och tog reda på vilken typ de använder samt dimension, men att hitta den rätta dragkedjan som metervara var ingen enkel uppgift. Efter att ha letat i några dagar fann jag till slut den rätta typen hos Östersjökompaniet; YKK Vislon (tagg) 8mm med två stycken enkelsidiga löpare. Varsågod, nu slipper du leta!

Snölåset öppet.

Snölåset stängt.  Här syns hur jag löste starten/slutet på dragkedjan.

Med symaskin och ett par hjälpande händer var det inte allt för krångligt att få dragkedjan på plats. Jag sydde fast ett par kraftiga band i vardera ände för att få ett bra och naturligt stopp innan själva dragkedjan syddes fast och resultatet tycker jag blev klart över förväntan. Med lätt nedsatt syn kan man nog tro att pulkan kom med fabriksmonterad dragkedja, eller vad tycks?

Inte så krångligt att sy med en hjälpande hand.

170cm lång dragkedja, på ett ungefär.

Efter att ha testat pulkan under en tur i Ullådalen kan jag bara konstatera att dragkedja är mer användbart än vad jag först trodde. Tack vare att dragkedjan gör hela snölåset lite styvare är det väldigt enkelt att skaka bort snön som ofta samlas under natten. En bonus som jag inte hade tänkt på är att man dessutom slipper momentet att rulla ihop snölåset. Dra igen dragkedjan så är det klart! Är du lite händig samt äger en Fjellpulka kan jag verkligen rekommendera att du lägger till denna extrautrustning.

Pulka på tur i Ullådalen. Med dragkedjan stängd är det enkelt att skaka bort snön utan att den kommer in i pulkan.

Turskidor i Vålådalen 2025 - Dag 3

Ett regelbundet skrapande ljud från tältduken väcker mig på morgonen. Snöfallet som började någon gång under natten skapar högar på tältet som glider av med jämna mellanrum. Vinden är nästan obefintlig och i tältet har jag haft runt noll grader hela natten vilket gjort att jag sovit som ett barn. Någon kondens har jag inte heller den här morgonen men det beror nog på att tempen inte sjunkit allt för mycket inne i tältet.

Hilleberg och Åsnes i snön.

Efter att jag har slitit en del med snöpinnarna är vi redo för avfärd vid tiotiden. Tomas och Sofie går nerför de första backarna, själv kör jag på utför utan att tveka. Personligen tycker jag utförskörningarna är det roligaste med turskidåkning. Det är lixom lön för allt slit uppför och nu när snön kommit tillbaka blir det än bättre utför, särskilt när pulkan ger en extra knuff bakifrån.

Tälten rivs och pulkorna packas.

Betydligt skönare underlag nu när det snöat en del.

Vinden har vi i ryggen så det ymniga snöfallet gör ingenting, tvärtom är det ett ganska trevligt inslag efter den soliga gårdagen. Snön är mjuk och glidet är bra, men allt eftersom höjdmätaren sjunker börjar snön frysa fast under våra stighudar. Det blir allt värre och efter ett lunchstopp byter Sofie stighudarna till nya fina för att försöka få bukt med problemet. Själv har jag bara de långa stighudarna som alternativ så får fortsätta köra vidare med de korta.

Jag rödklädd som vanligt. Foto: Tomas.

Sofie och Tomas skidar längs sjökanten.

Efter lunch flyger Sofie fram och försvinner i fjärran medan jag och Tomas kämpar på över myrlandskapen. Pulsen stiger allt mer och det blir jobbigare för varje meter. Till slut kommer Tomas på den briljanta idén att plocka bort hudarna helt och voila, plötsligt har vi bra glid och helt ok grepp i den allt mer tilltagande kramsnön. Lärdomen blir att vid nollgradigt och snöfall kan helt hudlösa skidor fungera minst lika bra.

Snöbeklädda stighudar.

Min lösning för att komma åt maten inne i pulkan när man har en s.k. arctic bedding.

De sista brantaste utförskörningarna innan Vålådalen blir nu extra roliga med det allt tjockare snötäcket samt helt hudlösa skidor. I ett nafs har jag tagit de sista kilometerna innan bilparkeringen i Vålådalen dyker upp. Tomas och Sofie kommer strax efteråt och vi kan bara konstatera att trots förutsättningarna blev det en lyckad tur. Vi har fått vind, sol, snö samt både pluss- och minusgrader. En blanding av det mesta helt enkelt. Ger man sig bara ut blir det oftast bra.

Fina gamla träd i området.

Sofie med nya stighudar.

Turskidor i Vålådalen 2025 - Dag 2

Nattens blåsväder har upphört nästan helt till morgonen och tack vara vinden samt några enstaka minusgrader har jag inte det minsta kondens i mitt tält på morgonen. Vid tvåsiffriga minusgrader och svag vind brukar det vanligtvis vara ett problem i mitt Hilleberg Soulo som jag tycker är mer lämpat för sommarhalvåret då ventilationen i innerältet är undermålig för vintertältning i mitt tycke. Jag har förvisso ett mesh-innertält jag skulle kunna testa att använda på vintern om det eventuellt skulle kunna hjälpa?

Tält med utsikt.

Ottfjället och Tomas.

Tomas och Sofie är i full gång med morgonrutinerna. Jag ser hur de springer runt tältet en bit bort när jag slår upp dörren och kokar min frukostgröt sittandes i tältstolen. På överkroppen har jag min dunjacka och benen har jag kvar i den varma sovsäcken. Så länge man är varm och torr behöver inte vintertältning vara komplicerat.

Frukost på gång i tältet.

Gårdagens blöta och mjuka snö är nu stenhård på morgonen och skaren bär precis överallt. Undrar hur jag ska få loss mina snöpinnar i denna betongsnö? Det får bli ett problem för morgondagen då vi tänkt göra en dagstur idag och så stanna här ytterligare en natt.

Jag med lånad ryggsäck för dagstur. Foto: Tomas.

Sofie och jag på dagstur. Foto: Tomas.

Himmelen är blå och solen strålar för fullt när vi beger oss mot Lunndörren. Vi har fått höra att stora delar av sträckan saknar snö och mycket riktigt, bara någon kilometer norr om Lunndörrsstugan är det helt bart så vi lämnar skidorna här och promenerar en bit innan lunchstopp på en varm och solig plats.

Ledkryssen och Tomas på håll.

Sofie på isen.

Här var det bart!

Lunchsolning.

Efter lunchen och en del solande i sluttningen tar vi oss tillbaka till Lunndörrsstugan som nu badar i eftermiddagssolen. Även om det är kul att ta sig vidare till nya ställen har dagsutflykter sin charm de med. Det blir ett annat fokus och man kan ta dagen i ett betydligt lugnare tempo.

Tomas på dagstur.

Lunndörrsstugan i mitten och bastun till höger. Den vänstra tillhör stugvärdarna.

Köket vid Lunndörrsstugan är tomt så vi spenderar resten av eftermiddagen där inne för yatzy-spel och middag. Givetvis blir det vedeldad bastu också denna kväll och isvaksbad för egen del. Tomas tror jag är i fyra gånger totalt, men för mig räcker ett dopp. Kvällen är nästan helt vindstilla och himmelen stjärnklar med en ringformad mångård. Precis en sådan avslutning man vill ha en fin dag på fjället. 

Middagskok i tältet. Foto: Tomas.

Tomas hämtar vatten.

Tomas påväg upp ur isvaken.

Stjärnklart och isvaksbadande människor på sjön.