Topptur på Getryggen

Jämtland har många fina fjäll för topptur. Getryggen intill Storulvåns fjällstation är kanske en av de allra mest besökta, särskillt under april månad då vädret brukar vara bra. Jag var här tillsammans med bröderna Björn och Erik 2016 under en vecka. Då gick vi bl.a. över Getryggen och vidare till Sönner Tväråklumpen för att på så vis få två olika åk. Planen är att göra en liknande tur idag med Erik, men att skippa Getryggens topp och bara gå över dess sadel. 

Mulen inledning.

Vinden är nästan helt obefintlig och det ligger ett molntäcke över fjällen. Prognoserna säger strålande sol hela dagen så förhoppningsvis drar molnen bort snart. Vi är knappast ensamma här, fjällstationens parkering är nästan full och många planerar samma tur som oss.

Välbesökt fjäll.

Underlaget är hårt och bitvis något isigt, men det finns partier med lite mjukare snö, särkillt då vi kommer upp lite mer på höjden. Det väsentliga vid topptur är kanske inte heller underlaget utan det handlar väl mer om helhetsupplevelsen. Är vyerna fina och vädret soligt blir det oftast bra, oavsett underlag.

Erik var snäll och gick efter min karta jag tappade.

De flesta går på ren topptursutrustning, men jag ser även en halvgalen norrman med enkla turskidor som siktar mot toppen. Själv kör jag på min hybridlösning men blir lite sugen på lättare grejer då alla flyger fram på sina skidor. Efter att ha räknat lite på det skulle jag kunna spara ungefär kilot per fot, men då måste jag byta både bindningar samt pjäxor. Tål att tänkas på till nästa vinter.

Norrmannen med turskidorna samt ett gäng vanliga toppturare.

Erik med Åreskutan i fjärran.

Halvvägs in på turen börjar jag inse att vi nog får skippa Sönner Tväråklumpen ifall jag skall ha ork för morgondagens skidor i Åre, så vi bestämmer oss för att bara åka på Getryggen idag. Det viktiga är som sagt att vi är ute och njuter av det fina vårvädret snarare än att trötta ut oss (mig) i onödan för att få de "rätta" åken. Vill man dock bara åka Sönner Tväråklumpen och inte gå onödigt långt är det trots allt ett bättre alternativ ställa bilen något söder om fjällstationen och ta dalgången mellan Getryggen och Sönner Tväråklumpen. Många gjorde den varianten idag och det finns gott om parkeringar längs vägen.

På toppen av Getryggen. Gissa om jag brände mig någonstans?

1382 m.ö.h. blickar vi ut över fjällandskapet och ser bl.a. Åreskutan där vi var och åkte hela föregående dag. Nu står vi alltså på toppen av den lilla vita pricken vi såg i fjärran igår. Sylarnas fjällstation, ungefär 20 km bort, kan även ses härifrån med blotta ögat.

Vi gör oss klara för utförsåkning.

Efter en lite längre fika i solen river vi bort stighudarna, tar på oss skidhjälmarna och börjar med det drygt 3 km långa åket tillbaka till fjällstationen där vi unnar oss en varsin våffla. En riktigt fin dag på fjället helt enkelt.

Erik och solen.

Jag påväg hemåt.

Med turskidor på Mullfjället

Det blev en sväng upp till Mullfjällets topp denna soliga vinterdag, men den här gången på mina turskidor. Senast var jag här med topptursskidorna så betydligt lättare att släpa på grejerna idag, men jag behöver verkligen skaffa långa stighudar. De kortare hudarna tål inte allt för brant lutning så fick gå mycket sicksack men även en del helt utan skidor. Härlig utförskörning i pudersnön var det i alla fall där jag kunde öva på telemarkstilen. Pudersnö och sol, mycket mer behövs inte för att man ska ha skoj på fjället.

Människor och Duveds sittlift på håll. Sylarna skymtas i fjärran.

Många spår på fjället idag.

Åsnes Falketind med Xplore-bindning samt Alfa Skaget Perform-pjäxor.

Vinden som formgivare. 

Åreskutan.

Mullfjällets toppstuga i lite soligare väder än förra gången.

Mullfjällsturen på turskidor

Tillbaka på Mullfjället igen men denna gången på turskidor. Jag har tagit sittliften från Duved och får således 358 höjdmeter helt gratis. Solen skiner för fullt, vinden är svag och termometern visar några minusgrader. 

Vyn söderut någon kilometer norr om sittliften.

Efter att ha klivit av sittliften är det ett par kilometer med enbart stigning, på vissa ställen så brant att jag får ta av mig skidorna trots stighudar. Just här hade jag behövt ha hellånga hudar istället för de vanliga korta. Det är inte bara jag som letat sig ut på fjället idag. Några har gått från liften med topptursskidor och kan på så vis förlänga åket med ett par kilometer orörd snö. De är pratglada och ger mig tips på nya spännande åk. Jag möter även ett par på vanliga längdskidor som tagit sig från Lillåstugan i enbart uppförsbacke, så det kommer bli enkelt för dem härifrån då de tänkt åka samma väg tillbaka. De tycker jag ser ut som ett proffs, ställer nyfiket frågor om min utrustning och imponeras över skidorna med den nya Xplore-bindningen. Hur klär man sig för att se ut som ett proffs? Jag har ju bara vanliga friluftskläder på mig idag.

Åsnes Falketind i pudersnö.

Ett fint pudertäcke har lagt sig över hela kalfjället vilket gör åkningen både tyst samt underhållande. Jag övar på telemarkstilen i utförslöporna och njuter av en riktigt fin vinterdag. Strax efter Mullfjällets topp börjar terrängen slutta utför så jag plockar bort stighudarna en stund för att få lite bättre glid. 

Vindstilla, pudersnö och sol. Behöver väl inte önska mer?

Närmar mig trädgränsen.

Halvvägs in på turen och precis där träden börjar ta vid stannar jag till för ett lunchstopp. Någon har grävt en grop med tillhörande ryggstöd sen tidigare så då är det ju dumt att bygga nytt. Ett helt gäng, säkert 10-15 stycken turkskidåkare kommer i motsatt riktning och stannar i närheten med sina välfyllda ryggsäckar samt pulkor. De ser ut att vara ett gäng nybörjare som övar på vintertältning, det är i alla fall min gissning med tanke på hur de rör sig på skidorna. Den generösa packningen tyder ju också på att de skall tälta. En fin plats väljer de i alla fall med panoramavy utöver fjällkedjorna.

Lunchstopp på fjället.

Efter lunchen kommer jag in bland träden och får lite brantare backar samt hårdare snö, bitvis isigt underlag, så det blir lite mer fokuserad åkning nu än tidigare på kalfjället. Efter att ha svängt av mot Duved ungefär halvvägs in på turen är det värsta över och turen härifrån till mål blir ganska enkel. En kritvit hare blir skrämd och springer iväg bara några meter framför. Den belästa vet att det var en skogshare och inte fälthare. 

 

Halva sträckan nedanför trädgränsen.

Hela rundan blir ungefär 13 km (lift ej medräknad) och är tämligen lättåkt med undatag för vissa rejäla utförslöpor, på ett ställe såpass brant att jag fick ta av mig skidorna. Jag hoppade över själva Mullfjällstoppen och tog genvägen då jag ju varit här tidigare. Nästa gång skall jag testa att svänga höger vid Forsaskalet istället för vänster och får på så vis nästan bara kalfjäll. Lägger med en karta som visar dagens tur samt färdriktningen. 

Start och stopp vid de röda prickarna. Hela skidturen ca. 13km.