Turskidor i Vålådalen - Dag 4

Sista natten på turen blir inte lika kall som de andra, jag gissar kring -5˚C vilket gör att jag för en gångs skull sover ganska bra. Fjällräven väcker mig dock vid halvtvåtiden på natten med sitt ylande i närheten av tälten. Det är en smått magisk känsla att i en varm sovsäck ligga och lyssna tätt inpå naturen.

Frost på pulkan även denna morgon.

Idag är alla ovanligt snabba med sin packning och färdiga t.o.m. före utsatt tid. Rutinerna verkar sitta för de flesta eller så har vi bara hemlängtan. Klart är i alla fall att det är hela 240 höjdmeter utför till Vålådalen så idag får vi väldigt mycket hjälp av terrängen.

Tomas bygger sig en stol till frukosten.

Kathrine och Torbjörn plocka ihop sitt cirkustält.

Dagen börjar med en svag uppförsbacke under någon kilometer men efter att ha svängt av mot Vålådalen börjar en lång och relativt brant utförslöpa. Jag kör på utan att fega och håller mig på benen. I botten av första backen blåser jag förbi Torbjörn som går med sin tunga pulka och ännu lite längre ned hinner jag ikapp Kathrine som har en lättare pulka och därför kör också hon som jag ner utan att plocka av sig skidorna.

Tomas lättklädd som vanligt.

En lite mer påpälsad jag denna dag.

Efter de brantaste backarna tar vi ett lunchstopp och väntar in Tomas samt Sofie som har fått en sträckning i ljumsken så hon väljer att gå hela vägen härifrån in till Vålådalen. Kathrine föreslår vi fördelar Sofies packning i våra pulkor men det kommer inte på tal. Hon ska ta sig hela vägen i mål för egen maskin och särskilt långsamt går det inte heller.

En promenerande Sofie traskar på i bra fart sista biten.

Torbjörn är nöjd med dagen, troligtvis Våfflan också.

Sedan starten i tisdags har turen gått inom Vålådalens naturreservat men det är först nu vi börjar komma till de riktigt fina skogsområdena med ett stort antal silverfuror, hänglavsdraperade träd och gott om död ved. Skogsområdena som omger myrlandskapet är färgade av alla silvergrå döda grenar som indikerar att dessa träd har en hög ålder. Det värmer en skogsentusiast som mig. Hela turen har varit fantastiskt fin och varierande både över och under trädgränsen. Att sen vinden varit helt frånvarande och solen lyst på oss nästan alla dagar gör det hela inte sämre. Det här gav helt klart mersmak till fler fjällturen. Tack för att jag fick följa med!

Myrskogsområden något väster om Vålådalen.

Gammal fin skog.

Tomas kämpar på i de sista korta stigningarna innan Vålådalen.