Turskidor i Vålådalen - Dag 1

Äntligen har det blivit dags för vintertältning på fjället. Jag har gjort Jämtlandstriangeln med tält ett par gånger tidigare, men den senaste var för 12 år sedan och nu när jag ändå bor i Åre över vintern är det korkat att inte passa på att vintertura igen. Mina kajakkompisar Kathrine och Torbjörn (Nautopp) brukar tillbringa vintrarna här uppe och har som tradition att tura med Tomas och Sofie vecka 10. Det här året är inget undantag och jag passar på att följa med. Min tunga systemkamera lämnas hemma så alla bilder kommer tas med mobilen.

Kathrine, Torbjörn, Bamse och Våfflan.

Planen är att göra en liten kortare variant på den populära Vålådalsfyrkanten i Vålådalens naturreservat där vi först tar oss till Lunndörrsstugan, sen Vålåstugan och så tillbaka dit vi börjar genom att ta "genvägen" några kilometer söder om Stensdalsstugan. Totalt fyra dagar ute på fjället.

Torbjörn och Våfflan.

Lunndörrsstugan ligger ungefär 200 höjdmeter ovanför vår startposition och 12 km söderut så det blir en kämpig inledning på äventyret. Tack och lov får jag låna Våfflan så för mig blir det en ganska bekväm inledning. 

Våfflan, hunden som drog mig till Stendalsstugan.

Våfflan drar mig raskt framåt och så länge Bamse håller farten längre fram är hon hela tiden benägen komma ikapp. Inte för nära, då saktar hon in, utan det gäller att hålla ett lagom långt avstånd så att hon hela tiden drar på med full kraft. Vintervårsolen lyser stark och inte ens en vindpust på fjället. Vi stannar för ett lunchstopp på vägen och väntar in de hundlösa åkarna som har det lite mer kämpigt i stigningarna upp från Vålådalen. Torbjörns pulka väger ungefär dubbelt så mycket som min så det är imponerande han tar alla höjdmeter helt utan draghjälp.

Sofie och Tomas lunchar i solen.

Väl framme vid Lunndörrsstugan möter vi två pratglada stugvärdar som till en början ger ett vänligt intryck. De har tyvärr inga tips på lämpliga tältplatser och pratar ingenting om tältavgifter så vi väljer en plats någorlunda nära stugorna så att vi kan nyttja toaletterna som är öppna för alla oavsett om man betalar eller inte.

Redo för natten.

När tälten är på plats avkrävs helt plötsligt en serviceavgift från samtliga deltagare då vi enligt stugvärdarna befinner oss inom stugornas "intresseområde". Hundar får man inte ta med till stugorna så för Kathrine och Torbjörn blir det hela rätt meningslöst. En irriterad stämning infinner sig och vore det inte för den vedeldade bastun som finns här hade jag aldrig betalat oavsett vad gubbarna sagt. Det var länge sedan jag badade bastu och när den nu finns här på fjället med en isvak intill är det faktiskt värt de 300 kr jag måste betala.

Utsikten norrut från vår lägerplats.

Hilleberg Soulo redo för natten.

Tomas, Sofie och jag passar på att ta en kvällsbastu nu när vi betalat 900 kr tillsammans. Ett par äldre damer som skidat hit på vanliga längdskidor är också i omklädningsrummet. De river av sig sina kläder utan att skämmas medan vi andra är lite mer pryda i våra badkläder. Bastun är ordentligt varm och det behövs inte många skopor vatten innan det är dags för bad i isvaken. Tomas har inga problem med att doppa sig helt och hållet medan jag nöjer mig med huvudet ovanför ytan för att undvika yrsel, eller jag kan åtminstone skylla på det.

Tomas vinterbadar.

Efter bastun stannar jag till en stund inne i Kathrines och Torbjörns kaminuppvärmda tält innan jag senare, ren och fräsch, hoppar ner i min supervarma vintersäck. Äntligen kommer den till användning för inatt verkar det bli kallt. Himlen är stjärnklar och temperaturen har sjunkit ordentligt efter att solen gått ned. En bra dag på fjället tillända med bastun som grädde på moset. 

Kamintältet under en stjärnklar himmel.