Bikepacking vid Öja

Fredag

Det blir mest kajakpaddling när jag är i Finland, men min nya gravel bike fick ändå följa med och skulle behöva rastas nu när hela sommaren passerat. Cykla har jag gjort en hel del genom åren men att cykla med tält och allt annat därtill för några dagar ute är för mig fortsatt relativt outforskat.

Reips båtsluss mellan Öjasjön och havet.

Sanna och jag utgår från Karleby och rullar västerut mot Öja. Vädret är på gott humör och färden går längs små smala grusvägar jag aldrig varit på förut, men också blandat med lite välkända asfaltsvägar. Cykeln jag har är optimal för det varierande underlaget. Egentligen passar den som allra bäst på grusväg men rullar även lätt på asfalt. Den går så klart inte lika lätt som en racer, men ändå klart lättare än MTB på asfalt. Kort och gott; en gravel bike är en bra kompromiss mellan ren asfaltscykel (racer) och MTB.

Välfylld gravel bike.

Det finns flera naturstigar här i området, bl.a. Öja skärgårdsled som passerar Korvgräven där vi slår läger för natten. Stigarna här är lite för ojämna att trampa på men så länge det finns mindre grus- och traktorvägar tar vi oss fram. En grupp vandrare med guide kommer till vår lägereld mot eftermiddagen för att äta sin middag. De verkar köpt in sig på ett riktigt lyxupplägg för maten i form av fisksoppa körs hit med bil (!), drycken likaså. Det fotas friskt vid brasan och vi får veta att de tänkt tälta på klipporna längst ut på Kåtölandet dit vi planerar ta oss imorgon. Även tälten har körts ut med bil och ligger och väntar på att sättas upp. Trots detta är deras ryggsäckar stora och välfyllda. Guiden är finlandssvensk så den här gången slipper jag för ovanlighetens skull föra en konversation på engelska, vi är ju trots allt i Österbotten. De bjuds på överbliven fisksoppa innan hela gruppen fortsätter vandringen norrut. 

Höstkantareller.

Lördag

Efter morgongröten cyklar vi den riktigt korta sträckan ut till klipporna precis vid havet. Sista kilometern går längs skärgårdsleden så vi får leda cyklarna för det mesta. Här finns många fina släta klippor men väldigt få som är tillräckligt plana för ett tält. De flesta sluttar ned mot havet men vi finner en plätt, nästan direkt på stigen som duger för mina krav. Några enstaka vandrare passerar, men annars är här riktigt lugnt och stilla. Myggen låter sig dock inte hållas. De tycks ha vaknat ordentligt nu på höstkanten och är fler nu än vad de någonsin varit under sommaren, eller så har jag bara rört mig på "rätt" platser tidigare. Eftersom cykelturen blev så kort har vi nu mer tid att utforska området till fots innan vi kryper in i tältet mot kvällen.

Sanna bäddar för natten.

Lördagens tältplats med vy mot Karlebys hamninlopp.

Höstfärgerna har gjort entré.

Söndag

Morgonen fortsätter lika tyst och stilla som natten. Inte den minsta lilla vindpust vilket saknas då myggen fortsätter lika ihärdigt idag som igår. I mitt naiva antagande lämnade jag mygghuvan hemma. Trodde aldrig den skulle behövas så här sent på året, men man lär sig tydligen alltid något nytt. 

Startklara för hemfärd.

Sanna på skärgårdsleden.

Efter att ha tråcklat oss genom skogen och tillbaka ut på grusvägarna börjar vi rulla tillbaka mot Karleby. Cyklarna är betydligt lättare nu då både maten och vattnet börjar vara slut. Det sista hade varit väldigt skönt att slippa och med facit i hand kunde vi nog ha samlat vatten längs vägen istället för släpa på det. Turen blev inte speciellt lång, men det viktiga är ju som tidigare sagt att vara ute. Jag drömmer redan nu om nya spännande äventyr i okänd terräng.

Gamlahamnsviken vid Karleby.