Under sommarhalvåret bor jag på en skärgårdsö och använder enbart kajaken som transportmedel. För ett par år sedan byggde jag en enkel kajakramp för att underlätta upptagning och isättning av kajaken, men jag kom ändå inte bort från det kritiska momentet då man skall ner i, eller ur, sittbrunnen med risk för att vågor sköljer in i brunnen då inte kapellet är på. Tankar på att bygga något mer rejält där man kan göra sig startklar "på land" och sen enkelt skjuta sig ut i vattnet har grott ett tag. I år blev det dags att förverkliga mina idéer.
Den nya rampen testkörs.
Själva huvudidén har jag snappat upp från nätet och sedan förfinat designen så att den passar mina behov bättre. Enkelt förklarat är det egentligen bara ett par brädor ståendes på högkant, med några tygband mellan som kajaken vilar/glider på. Innerbredden är 60cm och längden på hela rampen 4m. Banden sitter jämnt fördelade på ett avstånd av ca. 57cm. Virket är tryckimpregnerat och huvudreglarna håller dimensionen 120x28mm. Vanligt trallmått med andra ord. Till det ett par mindre 45x28mm-reglar för att klämma fast tygbanden som jag beställde från Extremtextil. Det är egentligen samma typ av polyesterband som sitter på säkerhetsbälten i bilar och klassade för 2200 kg. Banden är 50mm breda och i ändarna vek jag dem ett par gånger och sydde för att de skall hållas på plats. Längden på banden anpassades så att de var helt raka från början, men de töjer sig en del och konstruktionen ger efter, så i slutändan blev det ganska perfekt. Med andra ord, lägg inte till extra längd för att få rätt båge på banden, det sköter sig självt.
Eftersom min kajak ofta är lastad och tung ville jag ha ett par kölrullar i slutet av rampen. En rulle räcker om man är försiktig men jag märkte på min förra ramp att botten på kajaken lätt trycks in om man har lite för mycket last. Dessutom är svarta gummirullar heller ingen bra grej om man inte vill ha nya ränder på sin kajak, så de nya rullarna är i polyurethan från tillverkaren Stoltz och är 195mm långa. Till dem gjorde jag en enkel vagga med rostfria gångjärn och tryckimpregnerat virke. Reglarna för kölrullarna är 95x45mm för att få rullarna något lägre ner och i ungefär samma nivå som tygbanden.
Kajakramp med kölrullevagga i slutet.
Rostfria gångjärn till vaggan.
Vattenståndet i Bottenviken varierar en del så därför fick jag idén att sätta på ett par 25l-plastdunkar i slutet av rampen så att den på så vis alltid hålls i samma position. Jag testade med både tre och fyra dunkar men det blev lite för mycket att trycka ner med kajaken. Två stycken är perfekt! Dunkarna sitter inte fast utan är bara inklämda i en träram och hålls på plats av rampens egenvikt. Innermåttet på facket är 243x410mm. Tack vare dunkarna slipper jag även algpåväxt på banden då de för det mesta är ovanför vattenytan.
Plastdunkarnas position.
Jag är väldigt nöjd med hur bra rampen fungerar och vaggan med kölrullarna är en väldigt praktisk extrautrustning, likaså plastdunkarna. Vill man göra det riktigt enkelt så skippa dunkarna och kölrullarna. Fungerar säkert alldeles utmärkt det med. Nu återstår att se hur länge bygget håller. Nästa version gör jag i aluminium. Lägger med en film som visar hur rampen fungerar i praktiken. Hoppas den kan inspirera.
Vilopositionen där jag lastar i, eller ur, kajaken.
Den årliga kajakturen till utposten Tankar i den Österbottniska skärgården kan nu läggas till handlingarna. I år tajmade vi in turen med en guidad fyrvisning på ön, vilket blev lite av ett antiklimax för mig då det visade sig att man inte fick komma hela vägen upp till prismat utan vi fick trängas på våningen under där det bara fanns ett par små fönster i nordlig och östlig riktning. Tydligen var prismat gjort för hand och extremt dyr så de ville väl inte ta upp klåfingriga turister där, vilket jag kan förstå. Hade dock gärna velat se skärgården söder om fyren från ovan, men det kanske kan bli av en annan gång. Hur som helst två fina paddeldagar och bra tältplats. Vad mer kan man begära?
Lunchplats i lä för vinden (som vi hade i ryggen hela dagen).
