Packrafting i Göteborgs skärgård

Lördag
När solen lyser och vindarna är måttliga vill jag ut på havet. Tyvärr har jag ingen kajak med mig här i Göteborg för denna gången, men med en packraft går det enkelt att ta sig till en egen ö och båten är såpass liten att den hoppackad ryms på cykelns pakethållare.

En ouppblåst packraft på Styrsö.

Efter lunch trampar jag bort från stadens stress och dess dåliga luft ut till de något mer friskare vindarna vid Saltholmen. Den här gången hoppar jag på snabbfärjan ut till Styrsö och paddlar sen därifrån i den svaga medvinden söderut. Jag har varken torrdräkt eller flytväst med mig så jag går hela tiden nära land ifall något oförutsett skulle inträffa.

Tältresning på Stora Rävholmen.

Paddlingen är kort, men det viktiga är att komma till en egen ö utan att riskera liv och lem. Strax söder om Styrsö ligger Stora Rävholmen som är en del av försvarets övningsområde. Idag ser jag ingen aktivitet så kliver iland trots de stora varnande skyltarna. Här har jag varit några gånger förut, både i sällskap med andra men också själv en fantastisk solotur jag gjorde i mars 2014, ja faktiskt min första solotur någonsin och kanske den som jag har tydligaste minnen från.

När tältet står jobbar jag på solbrännan.

Stora Rävholmen

Stranden är helt belamrad med plastskräp så förmodligen har ingen varit här och städat den för i år. Jag gillar att paddla längs västkusten men alla drivor av skräp tar verkligen udden av upplevelsen. Det i kombination med den vältrafikerade skärgården är också en stor anledning till varför jag föredrar östkusten. Favoritsträckan av Sveriges hela kust är och förblir norr om Kalmar hela vägen upp till Stockholm. För numera kan jag stoltsera med att faktiskt ha sett hela Sveriges kust från min kajak.

Vinga fyr i väster och en packraft på Stora Rävholmen.

Färgmatchad utrustning i Göteborgs skärgård.

Idag är båttrafiken väldigt blygsam med undantag för några större fartyg som ligger ankrade längre ut mot Vinga fyr. Deras lampor lyser som stjärnor i fjärran och jag hör ett dovt muller från motorerna. Här finns gott om drivved så lägerelden är ingenting att spara på, speciellt inte nu när temperaturen ligger kring fryspunkten. Jag värmer mig en stund och kryper sen ner i säcken, men det är så kallt att jag får komplettera med fleecetröjan över höften och dunjackan på överkroppen innan jag lyckas somna, trots tresäsongsdunsäck.

Tekok med KleanKanteen Steel Cup.

Stjärnklart och kallt, men elden värmer.

Söndag
Vid sjutiden vaknar jag av att solen värmer behagligt mot tältet. Vet inte hur många minusgrader det var under natten men kallt var det i alla fall och i viken har vattnet frusit till is. Det är svalare idag och blåser mer än gårdagen, men det fina är att vinden bytt riktning helt och ger mig hjälp tillbaka.

Ute blåser kallt men i tältet värmer solen skönt till frukost.

Efter frukosten paddlar jag den korta biten över till Styrsö, packar ihop min båt och vandrar sen någon kilometer till båthållplatsen via de fina naturstigarna som finns här. Jag kunde ha paddlat längs stranden likt igår, men omväxling förnöjer. Får se när jag tar mig ut med packraften igen. Älskar friheten och möjligheterna den ger, till skillnad från kajaken som är något klumpig om man skall förflytta sig mellan sjöar och vattendrag. Den som lever får se vart nästa packraftingäventyr bär av.

Packraft, paddlar och ryggsäck. Allt i ett smidigt format.

Tältnatt på Galterö

Lördag
Idag bjuder äntligen Göteborgsvintern på strålande sol och svaga vindar så då gäller det att nyttja dagen särskilt då de flesta helger hittills har blåst och regnat bort. Morgondagen är dock en annan historia, men då ska jag bara äta frukost och ta mig hem så lite busväder till gröten gör inte så mycket.
Med mitt Enan-tält på cykeln trampar jag till Saltholmen i vårvärmen och rullar ombord på överfulla båt 283 som tar mig och min cykel till Brännö på lite drygt 20 minuter. Jag har varit här flera gånger förut, både med kajak, cykel och till fots. En personlig favorit där man snabbt kommer bort från storstadens stress och ut i skärgården.

Blankare än blankast strax innan Brännö.

Jag trampar mot Galterö naturreservat och parkerar cykeln strax innan bron som leder över till ön. Vinden är helt obefintlig och solen strålar för fullt så jag passar på att vandra rundslingan på ön innan lunch och relax i vårsolen.

Vy mot Göteborgs hamninlopp.

Glasflaskor vid vandring är big no no, men en kort tur som denna får man göra undantag.

Mot eftermiddagen kommer en svag bris från väster och det kalla havet så jag börjar leta tältplats. Med tanke på busvädret som skall komma mot midnatt ändrar jag mina planer något och väljer en plats som är någorlunda skyddad för sydanvinden.

Vinga fyr i fjärran och sol i ögonen.

Fårsäsongen är redan igång.

Det är ovanligt mycket folk på ön och jag hejar på tre ungdomar som pratar engelska med varandra på utländsk brytning. Gissningsvis är de utbytesstudenter och jag ser att de har med sig packning för att spendera natten på ön. Attans också, jag som trodde och hade hoppas på att få vara själv. De verkar åtminstone inte ha någon koll på väderomslaget som skall komma, eller så bryr de sig inte, då de placerar tältet mitt i ett blåshål några hundra meter från min plats.

Havsnära tältning.

Eftermiddagsbrisen lägger sig helt mot kvällen och trots att det är frost på tältet känns det ganska behagligt att sitta ute. Kamerastativet är hemma så jag knäpper några långexponeringar så gott det går med provisoriska lösningar. Fåren på ön undrar vad jag gör då de kommer förbi och ser mig ståendes på alla fyra pillandes med kameran. Jag får i alla fall till några kort och kryper sen ner i min varma sovsäck.

Fåret och månen.

Vältrafikerat hamninlopp.

Söndag
Sov ganska knackigt under natten då jag dels är ovan vid tältkomforten samt att vinden rev och slet i tältet en hel del trots att jag ligger i lä. Frukosten fixar jag inne i förtältet sittandes i sovsäcken. Ingen lust att äta ute i blåsten idag.

Äggkok i min KleanKanteen Food Canister (473ml). Ett måste om du bara önskar äga en matbehållare.

Mina tältgrannar är borta när det är dags att bege sig mot Brännö. Antingen fick de problem med vinden eller så har det bara tagit båten som gick vid 9:30. Min går vid 11:28 så jag hinner förbi utsiktssplatsen på Brännö innan jag trampar på båten och sen vidare hem till Majorna. Trots att det bara blev lite drygt 24 timmar ute i det fria känner jag mig återigen rik på nya upplevelser.

Rivö, Asperö, Brännö och båten jag åker hem med.