De stora skogsäventyren - Jougdadalen

Om ni som jag gillar friluftsäventyr och vackra orörda skogar måste ni titta på Peter Perssons senaste film i sin serie De stora skogsäventyren. Den här gången tar han sig genom Jougdadalen i Jämtland med sin packraft.

Syftet med projektet (De stora skogsäventyren) är dels att inspirera människor till att vilja ge sig ut och uppleva naturen, men även att visa upp det som vi håller på att förlora. I dag vet få människor hur en naturlig skog ser ut, därför att det mesta är borta. Så min förhoppning är att dessa filmer kan bidra till ett ökat engagemang för skogen och dess positiva värden.
            - Peter Persson

Jorden runt på 1000 dagar

Nu finns filmen om Fredrika Eks jorden-runt-cykling hos SVT Play. 43 minuter inspirerande och tankeväckande underhållning som alla äventyrslystna bör se!

Foto: SVT

Levande Taiga

Fin och väldigt informativ film om naturvårdsbränning, eller skogsbränder överlag och hur viktigt det är för den biologiska mångfalden i våra skogar. Ett bränt träd innehåller exempelvis dubbelt så många arter som ett träd som klarat sig undan branden. Idag kalhuggs ca. 1% av skogsarealen varje år i Sverige, men historiskt sett brann det årligen ca. 2% vilket ger lite perspektiv på hur vanligt det faktiskt har varit med naturliga skogsbränder. Att skogar brinner i Amazonas är en helt annan femma, där eldar man många gånger medvetet för att omvandla regnskogar med rik biologisk mångfald till enahanda odlingsmarker.

Salamajärvi Nationalpark

I min serie om Finlands nationalparker har de nu blivit dags för Salamajärvi. Tidigare har jag varit i Pyhä-Häkki samt Pyhä-Luosto nationalpark, men denna gången blev det de stora myrområdena som breder ut sig i Mellersta Österbotten. Det finns flera olika leder och vi valde den s.k. Hirvaan kierros rundslinga på totalt 58km, men vi kortade den något genom att gena via en grusväg. Om man som jag gillar riktigt gammal och orörd skog så kan jag varmt rekommendera Koirajokis urskogsområde i parkens norra del, som skyddades redan i början av 1900-talet. Bilderna nedan ger kanske en liten smak av de fina naturskogarna.

Rester av skogsbränder.

Formgiven av naturen.

Färgglatt.

Jungrfru Marias nycklar.

Brandljud bland träden.

Lunchdags.

Jungfru Marias nycklar ligger utspridda.

Sanna och spången.

Fina gamla tallar med brandljud i Koirajärvis urskogsområde.

Iso-Koirjärvi.

Koirajokis urskogsområde.

Stubbe med stil i Koirajokis urskogsområde.

Gammal tall i Koirajokis urskogsområde.

Intressant brandhärjad stubbe.

Tältet på plats vid Iso-Koirajärvi.

Frukostbär.

Fin blandskog i gammalt tjärbränningsområde.

Fågelholk med stil.

Lummigt vid Koirajoki.

Stenigt!

Lyxfrukost i det fria.

Koirajokis urskogsområde.

Koirajoki.

Rikligt med spångar i området vilket underlättar framkomligheten.

Sommarblomster.

Helgelandskusten, dag 7: Tomma-Nesna

Distans: 18 km
Total distans: 107 km
Paddeltid: 4 h 17 min
Paddelväg: klicka här

Varma kastvindar rycker i tältet när solen går upp strax innan tre. Det är för varmt att låta dörren vara stängd men för blåsigt för ansiktet att ha den öppen. Lösningen blir att låta myggnätet på ena dörrhalvan ta vind för ansiktet och öppna upp andra dörrhalvan vid benen helt för luftcirkulationens skull. Har aldrig känt behovet av den knepiga tältkonfigurationen tidigare men just nu är det helt rätt.

Dags att lämna denna fina plats.

Tidvattnet är på väg in vilket underlättar avfärden, det motsatta innebär mer bärande förstås. De knepiga kastvindarna vi hade på Lovund kommer också här med jämna mellanrum men då vi rundar Tomma och kommer ut i vinden blir det bättre.

Tomas på Tommas norrsida.

Efter ett lunchstopp i en någorlunda skyddad vik har vi sen helt öppen paddling sista biten mot Nesna. Vinden är på väg att vrida och under någon timme får vi väldigt lugna förhållanden.
Nu är det ganska öppet hela vägen till Nesna men vindarna är snälla med oss idag och vågorna likaså.

Lugnt och fint.

Vi passerar en större laxodling som är en ganska vanlig syn i området. Själv undviker jag odlad lax så gott det går då jag vet vilken smutsig industri det är, men att se en odling på nära håll är ändå spännande. Just när vi passerar odlingen utfodras laxen samtidigt som några ur personalen håller extra koll på oss paddlare. Kanske misstänker de vi är miljöaktivister, med all rätt.

Jag och Sofie norr om Tomma. Foto: Tomas Karlsson.

Efter allt vi sett under veckan blir sista biten in mot Nesna tämligen tråkig. Bergen är plattare här och avstånden längre. Dessutom har vi tidvattenströmmar rakt mot oss långa stunder och det känns som vi paddlar i sirap. Nästa gång blir det som sagt start vid antingen Stokkvågen eller på någon utav öarna, för hit skall jag definitivt igen.

Schejk-mössan på och stadig blick framåt. Foto: Tomas Karlsson.

Efter att vi tömt kajakerna passar jag på att ta en dusch på campingen och påbörjar sen den drygt 100 mil långa vägen ner till Bergslagen med planerat tältstopp på lämplig plats. Tomas och Sofie stannar kvar en natt och fortsätter sedan Norgeäventyret norrut, men för mig slutar det här. Vi ses förmodligen nästa år igen!

Helgelandskusten, dag 6: Lovund-Tomma

Distans: 28 km
Total distans: 89 km
Paddeltid: 5 h 30 min
Paddelväg: klicka här

Klockan är åtta på morgonen, men trots det sover Tomas och Sofie för fullt. Konstigt, de är alltid uppe tidigt men är väl extra slitna så jag stänger av mitt larm och slumrar vidare tills klockan nästan slagit tio. Det visar sig att mina kamrater gick upp strax efter att klockan ringde så nu är mina morgonrutiner försenade med över en timma, men tur jag är snabb för deras försprång är snart borta och ungefär i samma stund börjar det utlovade regnet. Alla kastar ner packningen i kajakerna och ordningen blir förstås därefter. Vi är på vattnet strax efter elva, trots min försovning.

Glada miner, trots regnet.

Väl på vattnet är det helt vindstilla medan regnet tilltar allt mer, men i kajaken och med kapellet på är man alltid lika skyddad. Vi paddlar över Lovundvika i betydligt lugnare vågor denna gång och sen vidare in i Sleneset en annan väg än den vi tog i onsdags. Regnet som vräkt på oss ett tag har nu slutat helt och solen tittar fram igen. De tvära väderväxlingarna är tydligen typiska här uppe. Man får helt enkelt räkna med allt och klä sig därefter.

Intressanta formationer vid Sleneset.

En bit efter Sleneset har vi vinden i ryggen och paddlar snabbt och lätt mot Tomma där vi finner kanske resans finaste sandstrand och tältplatser uppe på berget som slår det mesta. Det här blir en bra avslutning på en mycket fin paddelvecka.

Egen beach på Tomma.

Går det att få det så mycket bättre?

Även om vi var inställda på lite svalare temperaturer innan vi kom hit så är det nu sommar på riktigt och termometern visar 25 grader, men i vattnet är det inte mycket mer är 15. Trots det hoppar Tomas i och badar helt utan hämningar likt ett barn.

Ingen fisk den här gången.

Två tält med utsikt.

Ett stort gäng tärnor nyttjar kvällsljuset och fiskar i viken medan vi äter middag. För egen del blir det sojakross i kokosmjölk med grönsaker och risnudlar. En mycket god rätt som håller länge i värme, ja den är nog resans godaste om man bortser från restaurangbesöken. Det blir helt enkelt en sån där kväll med alla rätt; trevligt sällskap, kanonfin lägerplats, god middag och strålande väder. Imorgon paddlar vi sista biten till Nesna.

Whisky-drickande med utsikt.

Här sover jag gott!

Helgelandskusten, dag 5: Dagstur till Træna

Vandringsväg: klicka här

Kastvindar skakar tältet mitt i natten och jag vaknar av skrammel utanför. Gasolköket har jag likt en amatör lämnat ute och det har nu börjat sprida sig i vinden. Locket har flugit iväg ett tiotal meter och sanden yr överallt när jag i bara kalsonger samlar ihop alla delar.

Hurtigbåt från Lovund till Træna.

Vinden har lagt sig när jag vid niotiden kliver ur tältet. Solen skiner och det är redan en bra bit över 20 grader. Tomas och Sofie som i vanlig ordning nästan är färdiga med sin frukost kollar tidtabeller och planerar dagen. De vill till Træna, de öar som hela tiden skymtats vid horisonten mot väster. Jag skulle egentligen inte ha något emot en riktig vilodag, men färja ut och några kortare promenader låter inte så jobbigt. Dessutom får man ju uppleva något nytt.

Blåsigt på båten.

Något snabbare än vårat kajaktempo.

Med snabbfärjan från Lovund tar det knappa halvtimman till Træna, eller rättare sagt Husøy för själva ön med topparna heter Sanna och dit måste man ta sig med en mindre anslutningsfärja som visar sig ha avgått ungefär i samma stund som vi får reda på det. Vi får med andra ord spendera några timmar på Husøy innan färjan tar oss till de spektakulära topparna på Sanna, som egentligen är det enda man ser på håll. Den högsta toppen heter Trænastaven (338m) och kräver lite klättring så vi får idag nöja oss med en av de lägre topparna.

Hus-seightseeing på Husøy.

Sanna med Trænastaven i bakgrunden.

Træna består av flera mindre ögrupper, totalt lite över 1000 öar som befolkades redan för 9000 år sedan. På Sanna är det endast två personer som är fastboende idag och det är kanske inte så konstigt med tanke på avstånden och avsaknaden av butik. Däremot finns här en NATO-station på toppen med namnet Gompen och vägen dit är asfalterad som under 300 meter går rakt genom berget så ficklampa är nödvändigt för att se var man sätter fötterna. Tomas och Sofie stressar på som om det brann i häcken så på bara 30 minuter är vi uppe på toppen efter att vandrat ca. 2,3 km och lite drygt 200 höjdmeter. Hela vägen upp kommer man dock inte då stationen på toppen är inhägnad.

Vy från Gompen med tunneln som kommer ur berget.

Sanna från ovan.

Tomas och jag tar en alternativ väg tillbaka via Kirkehellaren som är en spektakulär grotta rakt in i berget. Namnet är förståeligt för grottan är smal, hög och längst in står en stor sten likt ett altare. Det är också här man brukar hålla konserter under den omtalade Trænafestivalen. Træna har i övrigt ett rikt kulturliv och det finns flera intressanta installationer att besöka, bl.a. badstugan som designats av svenska Anders Jakobsen och placerats på Husøys västsida.

Jag poserar på altaret i Kirkehellaren.

Vi har en färja att passa så besöket vid Kirkehellaren blir ganska stressigt, ändå springer Tomas iväg likt en bergsget till ytterligare en grotta ett par hundra meter sydväst om platsen. Jag passar på att vila och tar några extra kort. Sofie som tog tunneln tillbaka väntar redan vid båtkajen, men vi hinner dit i god tid och tar sedan färjan tillbaka till Husøy.

Dønnamannen sett från hurtigbåten.

På Husøy hinner vi äta en god och med norska mått ganska billig fisksoppa innan hurtigbåten för oss tillbaka till Lovund igen denna högsommardag som visar sig bli närmare 28 grader. Tälten står kvar orörda i Hestvika även denna kväll som på sedvanligt vis avslutas med lite whisky och solnedgång över öarna vi nu sett på nära håll. Imorgon börjar vi återigen paddla.

Træna sett från Hestvika på Lovund.

Helgelandskusten, dag 4: Topptur på Lovund

Vandringsväg: klicka här

Idag är det vilodag, i alla fall för överkroppen, men så mycket till vila i övrigt vet jag inte om det blir då vi planerar bestiga toppen. Vi har åtminstone enats om en sovmorgon, men trots det är Tomas och Sofie uppe med tuppen som vanligt. De är i princip färdiga med sin frukost när jag lagar gröten och lyxar med några hjortron jag plockade igår.

Lyxfrukost i det fria.

Solen strålar för fullt och vindarna är svaga när vi börjar vandra mot Lovund hotell för att lämna in lite ombyte i deras förråd. Middagen är nämligen inbokad till kvällen och då vill man ju vara nyduschad och fräsch efter en heldag på berget.

Grästak på Lovund.

Vägen till toppen går till en början ganska flackt längs Lovunds östsida. Strax innan Nøvvika, där vi tänkte tälta igår, går man ner ca. 70 höjdmeter till sandstranden och kort därefter börjar en brant stigning mot toppen, men det finns kedjor att hålla sig i på de mest besvärliga partierna.

Vilopaus

Segelbåt i Nøvvika. Delar av Sju systrar uppe till höger.

Många är på väg till toppen denna fina dag och vi möter en del som vänder tillbaka p.g.a. den branta lutningen, några av dem tillhör svenskgänget vi såg på Kvitvær igår.

Glada "bergsbestigare".

Utsikten på toppen, 623 m.ö.h., är magnifik och vi ser våra tält som små prickar nere i Hestvika. Træna i väster är inte heller det så tokigt sett härifrån.

Ser du våra tält i Hestvika?

Det tog oss ca. 2,5h från hotellet till toppen och ungefär 1h kortare på hemvägen. Vi får tips om puben Emaus som skall ha flera hundra olika ölsorter och efter en varm dag på fjället är det svårt att motstå frestelsen. 125 NOK kostar min öl och särskilt god var den inte heller, så besöket blir lite av ett antiklimax för min del. Sofie var inte så nöjd hon heller. Ibland är det bättre att gå på säkra kort än att prova något nytt, men med ett så imponerande utbud är det svårt att låta bli.

Lovund sett från ovan.

Trerättersmiddagen gör i alla fall ingen besviken, trots priset. Fisk till förrätt och huvudrätt, allt annat vore ju helgerån med tanke på var vi befinner oss. Det blir en mycket bra och trevlig avslutning efter en slitsam dagstur. Mätta, nyduschade och med möra ben tar vi oss till Hestvika och kryper in i tälten.