Ivan Hedlund: Pyhä-Häkki Nationalpark

Vad tänker du när du hör ordet skog och hur ser den ut? Majoriteten av alla bilder jag ser i t.ex. sociala medier och som refererar till just ordet skog är tyvärr tagna i trädplantager, utan att man egentligen reflekterar över det. En välgallrad luftig monokultur är för de flesta en riktig skog, men där finns inga större ekologiska värden och redan vid 60-årsåldern kan ”skogen” kalavverkas på nytt. Skogsindustrin har lyckats med sin gröntvätt och för Svensson har industrins ”skogar” blivit normen för hur en skog ser ut.

Skog eller trädplantage? Utanför nationalparken pågår i alla fall skogsbruket.

Hur skall vi kunna värna om de riktiga skogarna när vi snart inte vet vad som är riktigt? Den yngre generationen som nu växer upp har egentligen inget annat att relatera till såvida de inte åker till någon nationalpark eller naturreservat för att se den riktiga spillran skog som finns kvar.

En riktigt gammal låga i Pyhä-Häkki, gissningsvis 300-400 år.

I Sverige har vi demokratiskt beslutat att skydda minst 17% skog, alltså riktig skog, innan år 2020. Det är ett minimum för att vi skall kunna bevara den biologiska mångfalden. Utan fungerande ekosystem är det inte längre självklart med mat på bordet, vilket ju är långt mycket viktigare än Jimmies invandringspolitik. Vi är inte ens i närheten att nå upp till målet levande skogar och nedanför fjällen har enbart 3% skog ett formellt skydd. Resten av alla skogar kan förvandlas till trädplantager och faktum är att sedan 50-talet har 60% av Sveriges alla skogar redan kalhuggits och ersatts med plantager. I Finland är det tyvärr inte bättre, snarare tvärtom. Från skärgården i Eugmo där jag tillbringar mina somrar måste man åka över 200 km genom trädplantager och kalhyggen för att komma till en riktigt gammal skog, men väl där väntar en riklig belöning. En sån där trollskog likt Bauers värld med levande och döda träd i alla möjliga åldrar prydligt dekorerade med hänglavar och mossor.

Här är det lätt att andas.

Plockepinn

Hänglavar av okänd sort.

Den här helgen tog jag och Sanna med tältet för en vandringstur genom Pyhä-Häkki nationalpark. En helt makalöst fin gammelskog med träd från 1500-talet och som varit med om flertalet skogsbränder. Skogen är en av de äldsta i södra Finland och när man under tre timmar åkt bil genom trädplantager blir kontrasten extremt påtaglig i en skog likt denna. Här får träden leva fulla liv och dö med värdighet, inne i skogen. Det är så här en riktig skog ska se ut!

Torrfura med flertalet brandljud (skogsbränder).

Sanna studerar en torrfura.

Första natten tillbringade vi inne i nationalparken vid sjön Kotajärvi och andra natten utanför vid sjön Tulijärvi. Vandringsleden utanför parken var dock tämligen deprimerande med kalhyggen och trädplantager som ständiga inslag, så håll dig inne i parken om du bara vill se riktiga skogar och våtmarker. Vill du däremot uppleva den tydliga skillnaden mellan ”skog” och skog så kan jag dock varmt rekommendera att ta den vita slingan som sträcker sig utanför parken. Nu ska jag sluta trötta ut er med mitt tjat om skogen och istället bjuda på lite fler bilder från platsen.