De stora skogsäventyren - Pärlälvens fjällurskog

Igår släppte Peter Persson den fjärde och sista delen i sin dokumentärserie De stora skogsäventyren. Den här gången vandrar han och paddlar sin packraft i Pärlälvens fjällurskog, en av de sista väglösa urskogar vi har kvar i Sverige. Jag blir helt tagen av de vackra bilderna och inser än mer vilka fula "skogar" skogsindustrierna skapat i vårat land. Skogarna i filmen påminner mycket om de jag vandrade i förra året i finska Pyhä-Luosto nationalpark och har man en gång sett och upplevt riktiga urskogar bleknar allt i jämförelse. Vi har aldrig haft så mycket träd i Sverige, men aldrig så lite riktig skog! Enligt de demokratiskt beslutade miljömålen har vi bestämt att skydda ca. 17% skog, trots det har vi hittills bara lyckats skrapa ihop några få ynka procent och miljömålet levande skogar kommer inte kunna uppnås med nuvarande skogspolitik.
Jag skulle kunna prata länge om den svenska skogen men ska låta er njuta av en vacker film istället som gör mig sugen att vandra in i det väglösa landet. Kanske beger jag mig hit någon gång i år med min packraft.

Grindsbyvattnet

Årets första långfärdsskridskotur börjar okristligt tidigt. Caroline och Mikael lyckades övertyga mig igår att följa med, trots att jag idag hade helt andra planer. Mitt beslut visar sig vara lyckat, för väl på plats råder fantastiska vinterförhållanden med vindstilla, lite moln och en sol som sakta smyger upp ovanför horisonten. Vem hade trott att en av få åkbara sjöar ligger på Orust?

Caroline har en innebandymatch i Göteborg och måste avvika redan vid tiotiden, därav den ovanligt tidiga morgonen. Jag och Mikael fortsätter söderut på sjön. Bitvis apelsinis men för det mesta relativt bra trots det milda vintervädret som varit. Vi stryker strandkanten och betar av alla små vikar. Sjön är inte stor men det tar ändå en bit över timmen att runda den.

Knappt vaken, men fint ljus var det i alla fall. Foto: Caroline Henriksson.

Vintrig och vacker morgon. Ibland lönar det sig att stiga upp tidigt.

Två stora gäng från Friluftsfrämjandet är här och ytterligare några "privatåkare". Isen är för det mesta 7-8cm tjock men trots det är det ändå ganska skönt att så många är här med isdubbar och kastlinor ifall något skulle gå snett.

Flytväst, isdubbar och hjälm. Inget kan gå snett!

Efter en fika i solen dyker ambulansen och brandkåren upp. Det visar sig att en av Friluftsfrämjandets åkare fastnade och snubblade i en av sprickorna varpå handleden bröts. En dag som denna, med ett tunt snötäcke, gäller det att ha full koll på var sprickorna är.

Fina klippväggar på sina ställen.

Jag hinner inte hem i tid som planerat men när vädret är såpass fint som det är idag gäller det att fånga dagen och låta allt annat få vara för en stund. Trots att väderprognosen visade mulet fick vi sol hela dagen. En mycket lyckad premiärtur kort sagt!

Som en kalv på grönbete. Foto: Mikael Espeland.