Trädkramaren

Sveriges skogsindustri är bland de sämsta i världen när det gäller att bevara gammel-/naturskogar och biologisk mångfald. Trots det skryter industrin om den svenska modellen och visad miljöhänsyn. Den svenska modellen sägs vara en framgångssaga, men hur mycket till framgång är det att vi idag bara har ett fåtal procent naturskogar kvar? Skogar som många växt- och djurarter är beroende av. Det är inte bara här i landet som vi är usla på att förvalta de gamla skogarna vi har, det sker världen över. Amazonas skogar får rubrikerna, men det är samma typ av artutrotning och ödeläggelse av ekosystem som sker här och på andra platser runt om i världen. I USA är 98% av alla urskogar borta, det är ungefär motsvarade siffra i Sverige, men det finns fortfarande hopp när man ser filmer som denna. Njut av fina bilder och mäktiga träd!

Pyhä-Häkki Nationalpark

Vad tänker du när du hör ordet skog och hur ser den ut? Majoriteten av alla bilder jag ser i t.ex. sociala medier och som refererar till just ordet skog är tyvärr tagna i trädplantager, utan att man egentligen reflekterar över det. En välgallrad luftig monokultur är för de flesta en riktig skog, men där finns inga större ekologiska värden och redan vid 60-årsåldern kan ”skogen” kalavverkas på nytt. Skogsindustrin har lyckats med sin gröntvätt och för Svensson har industrins ”skogar” blivit normen för hur en skog ser ut.

Skog eller trädplantage? Utanför nationalparken pågår i alla fall skogsbruket.

Hur skall vi kunna värna om de riktiga skogarna när vi snart inte vet vad som är riktigt? Den yngre generationen som nu växer upp har egentligen inget annat att relatera till såvida de inte åker till någon nationalpark eller naturreservat för att se den riktiga spillran skog som finns kvar.

En riktigt gammal låga i Pyhä-Häkki, gissningsvis 300-400 år.

I Sverige har vi demokratiskt beslutat att skydda minst 17% skog, alltså riktig skog, innan år 2020. Det är ett minimum för att vi skall kunna bevara den biologiska mångfalden. Utan fungerande ekosystem är det inte längre självklart med mat på bordet, vilket ju är långt mycket viktigare än Jimmies invandringspolitik. Vi är inte ens i närheten att nå upp till målet levande skogar och nedanför fjällen har enbart 3% skog ett formellt skydd. Resten av alla skogar kan förvandlas till trädplantager och faktum är att sedan 50-talet har 60% av Sveriges alla skogar redan kalhuggits och ersatts med plantager. I Finland är det tyvärr inte bättre, snarare tvärtom. Från skärgården i Eugmo där jag tillbringar mina somrar måste man åka över 200 km genom trädplantager och kalhyggen för att komma till en riktigt gammal skog, men väl där väntar en riklig belöning. En sån där trollskog likt Bauers värld med levande och döda träd i alla möjliga åldrar prydligt dekorerade med hänglavar och mossor.

Här är det lätt att andas.

Plockepinn

Hänglavar av okänd sort.

Den här helgen tog jag och Sanna med tältet för en vandringstur genom Pyhä-Häkki nationalpark. En helt makalöst fin gammelskog med träd från 1500-talet och som varit med om flertalet skogsbränder. Skogen är en av de äldsta i södra Finland och när man under tre timmar åkt bil genom trädplantager blir kontrasten extremt påtaglig i en skog likt denna. Här får träden leva fulla liv och dö med värdighet, inne i skogen. Det är så här en riktig skog ska se ut!

Torrfura med flertalet brandljud (skogsbränder).

Sanna studerar en torrfura.

Första natten tillbringade vi inne i nationalparken vid sjön Kotajärvi och andra natten utanför vid sjön Tulijärvi. Vandringsleden utanför parken var dock tämligen deprimerande med kalhyggen och trädplantager som ständiga inslag, så håll dig inne i parken om du bara vill se riktiga skogar och våtmarker. Vill du däremot uppleva den tydliga skillnaden mellan ”skog” och skog så kan jag dock varmt rekommendera att ta den vita slingan som sträcker sig utanför parken. Nu ska jag sluta trötta ut er med mitt tjat om skogen och istället bjuda på lite fler bilder från platsen.

Spår av skogsbränder även här.

Tall, björk och gran. Här får alla plats.

Vår tältplats intill Kotajärvi.

Kotajärvi

Kotajärvi

Hösten färgmatchar mina skor.

Torrfura halvvägs till att bli en låga.

Brandljud på levande och döda träd.

Andra natten i en tallplantage.

Sverige till Finland - färdvägen

Nu har det gått några dagar sedan Tomas och jag fullföljde vår paddling från Sverige till Finland, via Åland. En fråga som vi fått ibland är om det verkligen går att paddla över Ålands hav. Svaret är att det går alldeles utmärkt om man har koll på väder och vind, har med sig nödvändig utrustning och håller extra koll på de stora fartygen i djupvattenkorridoren mellan Understen och Märketskallen. Att ge sig ut i dimma där är alltså ingen bra idé! Vi hade tur med väldigt svaga vindar och klar sikt.

Nedanför ser du vägen vi tog, som alltså gick norr om Åland för att få en så kort väg som möjligt till Finland samt att sträckan bjuder på lite mer karg natur och fin klipptältning. Vårat dagssnitt låg på ungefär 27km och resan tog totalt åtta dagar. De olika punkterna visar lägerplatserna och varje enskild dagsetapp där emellan. Gillar man inte långa överfarter går det givetvis bra att ta färjan över till t.ex. Eckerö.



Sverige till Finland, dag 8: Vähä Koiluoto-Uusikaupunki

Distans: 24 km
Paddeltid: 4 h 57 min
Total distans: 214 km
Dagssnitt: 26.7 km/dag
Vind: 0-2 m/s NV
Paddelväg: klicka här

Regnet som kom igår pågick från och till hela natten. Musiken vi hörde på håll visar sig vara en rockfestival som pågår över helgen. Tomas verkade störas av ljuden för jag hörde han spela egen musik och sjunga ljudligt i tältet innan jag petade in öronpropparna och somnade gott.

Lugna vindar idag.

När jag slår upp ögonen på morgonen är Tomas redan i full gång med packningen samtidigt som fritidshusägaren intill vår tältplats kommer förbi med sina hundar och hälsar glatt godmorgon på finska. Prognosen säger regn om någon timme så idag är Tomas snabb som blixten och färdig en halvtimma före mig. Vi har skyndat med all rätt för väl klara sittandes i kajakerna börjar regnet.

Tomas har sjösatt sina båtar.

Det blåser i princip ingenting och regnet är svagt när vi paddlar norrut. Allt är tyst och stilla, bara våra paddeldrag som hörs i vattnet. Vi pratar ovanligt mycket med varandra så paddlingen går inte så snabbt som den brukar, men det gör inget för till Nystad är det inte mer än ett par mil.

Stenigt på sina håll.

Rött var det här.

Efter en dryg timme i kajakerna tilltar regnet kraftigt och vi får en rejäl långdusch innan lunchstopp på Kittamaa.

Det regnar en del men vi är glada ändå.

Paddlingen härifrån och framåt går i blindo då vi inte har sjökort längre som täcker sista biten. Med hjälp av telefonerna går det ändå ganska bra och när Nystad närmar sig välkomnas vi av konstgödselfabriken på Hanko.

Konstgödselfabriken på Hanko.

Intill själva staden finns flera mindre öar som döljer fabriken och planen är att sova på en av de närmaste men först paddlar vi in i båthamnen som går rätt in i Nystads lilla centrum.

Hamnen i Nystad.

Efter att ha dragit upp kajakerna och hängt upp kläderna är det dags för turens första och sista bastu. Finnen med vattenkastarsleven förklarar att om man skall hålla i den får man aldrig lämna bastun före de andra. Alla där inne är båtfarare och imponeras över vår paddling. De ställer nyfiket frågor om färdvägen på knackig engelska. Ett par av de allra mest välförfriskade finnarna undrar om vi skall gå på den rockfestival som hördes igår men vi förklarar att vi redan hört den tillräckligt kvällen innan.

We did it!

Vi äter efter bastun en i finska mått mätt väldigt god middag samt släcker törsten med ett par öl. Tomas väljer ekologiskt lammkött och jag en rökt regnbågslax från Kustavi  som ligger i närheten av vår paddelväg.

Det ser lovande ut!

Paraplyer i Nystad.

Kvällen börjar övergå mot natt och efter alla öl Tomas lurat i mig bestämmer vi att tälta på bryggan där vi har kajakerna istället för att paddla till en ö. Jag somnar till ljudet av fulla finnar och konstaterar att vi nu är klara med vår resa som kort och gott varit underbar! Tack till Tomas fru Sofie som kört oss till Grisslehamn och som plockar upp oss imorgon. Tack även till er som följt bloggen och intresserat sig för vår resa! Återstår att se vad som blir nästa äventyr.

Restaurangstråket i Nystad.

Bryggtältning i Nystad.

Sverige till Finland, dag 7: Jurmo-Vähä Koiluoto

Distans: 25 km
Paddeltid: 5 h 6 min
Total distans: 190 km
Dagssnitt: 27.2 km/dag
Vind: 0-6 m/s O
Paddelväg: klicka här

Tomas har redan plockat ihop sitt tält när jag vaknar vid åtta på morgonen. Vi brukar stiga upp ungefär samtidigt men idag tror jag han känner sig lite stressad över att jag brukar bli klar först. Det är förvisso ingen tävling men jag förstår att han inte vill låta mig vänta.

Tältplatsen på den lilla ön intill Jurmo.

Min mage har varit lite orolig under morgonen och jag har en lätt illamående känsla när vi börjar paddlingen norrut. Vattnet som vi hämtade vid Jurmo igår är något bräckt och kanske är det orsaken till mitt illamående, även om Tomas tror att det är en vanlig bakfylla. Två öl har mig veterligen aldrig ställt till några bekymmer så maten eller vattnet är nog den troliga orsaken.

Vi färgmatchar varandra.

Morgonen har varit väldigt lugn och en slöja av moln skymmer solen. Det är första dagen med lite mer mulet väder. Temperaturen ligger kring tjugo grader vilket är optimalt för att inte gå varm. Då vi korsar fjärden Skiftet övergår de lugna vindarna till en liten mer blåsig tillställning. Vinden är rakt mot oss men ändå inte mycket mer än fem till sex sekundmeter. På andra sidan har öarna finska namn vilket väl borde tyda på att vi nu kommit in i Finland?

Resans första regnskur.

Lättare regnskurar kommer och går efter lunch. Rutten via sundet Kivivesi är något mer skyddad så vi väljer den för att inte bli överraskade av hårda vindar, trots att den är något längre. Vattentemperaturen vid en privatbrygga visar tjugotre grader och man känner tydligt hur havet värmer då lufttemperaturen är något lägre. Vattnet är för det mesta ganska lugnt och någon direkt blåst får vi aldrig.

En av dagens två bropassager.

Väl ute ur sundet öppnar havet upp sig igen. Paddlingen går raka spåret till första bästa ö då oroväckande moln närmar sig på himlen. Det ska regna under natten så vi väljer en klippig tomt med fin utsikt och bra dränering. Det har blivit klipptältning alla nätter då sandstränder och gräsplättar lyst med sin frånvaro.

Sol gör Tomas glad.

Tälten reser vi snabbt och plockar sen in alla prylar vid första uppehåll. Att sitta inne i tälten är för varmt så maten lagar vi ute trots det lätta duggregnet. Jag knäpper en öl och njuter av den lugna kvällen. Tomas hör ljudet och flyger upp som en tjugoåring då han glömt ölen i kajaken.

Nu kan det regna!

Kvällen avslutas med ett bad i det varma havet till toner av finsk musik i fjärran. Någon eller några har hög volym och det märks att vi nu börjar närma oss lite mer bebyggelse. Fritidshusen står ganska tätt, men så har vi också bara cirka tjugo kilometer till Nystad.

Fin skog intill husknuten.

Sverige till Finland, dag 6: Dömmarskär-Jurmo

Distans: 33 km
Paddeltid: 6 h 25 min
Total distans: 165 km
Dagssnitt: 27.5 km/dag
Vind: 0-2 m/s N
Paddelväg: klicka här

Tältet var ovanligt varmt igår, så det blev ganska sent innan jag somnade. Att någon dessutom övervarvade en vattenskoter i fjärran hjälpte inte direkt till att locka fram John Blund, men jag somnade till slut och vaknar återigen av att solen värmt upp tältet till ett vältempererat växthus.

Frukosten är klar.

Det set ut att bli lugnt och varmt även idag, konstaterar vi båda under morgonrutinen. Nu har vi varit ute ett tag och börjar få ordning på allt det praktiska så max två stressfria timmar från revelj till sittandes i kajakerna är inga problem.

Ännu en lugn morgon.

Efter att ha gått tämligen rakt österut ett tag är du nu dags att börja glida lite mer norrut då vi tänkt avsluta turen i Nystad. Vi stöter på ett paddlargäng från Malmö och stannar givetvis till för en pratstund. Tomas visar sina färdigheter i social kompetens och jag fotograferar. De har varit ute ungefär lika länge som oss och undrar om det verkligen går att paddla över Ålands hav. Givetvis svarar vi, men att det i princip var spegelblankt säger vi så klart inget om.

Tomas och paddelgänget från Malmö.

Som vanligt blir det ett svalkande bad innan lunch även denna dag på en plats där vattnet är klart och friskt. Här finns i princip inga stugor så vi behöver inte skämmas över att vara nakna. Rent generellt är det ganska få stugor i Ålands skärgård om man jämför med andra platser jag paddlat vid.

Lunch och bad, även idag.

Vi fortsätter efter lunchstoppet ut i vad som på kartan ser ut som en hästsko. Färden dit går genom smala passager och under en bilväg. Ibland kan man tro att vi paddlar mindre sjöar och vattendrag. Den stora variationen är inte unik för denna dag utan har följt oss hela resan och verkligen överraskat både mig och Tomas positivt. Här finns områden som påminner om de karga branta klipporna i Bohuslän eller de flata skogsbeklädda öarna i Vänern, men även platser som får mig att tänka på Blekinges, Stockholms eller Bottenvikens skärgård. Det är en blandning av allt och det är just variationen samt väldigt mycket orörd natur som gör området perfekt för kajakpaddlare. Här finns i princip inga båtar och väldigt mycket att upptäcka.

Vass....

...en vägtunnel...

...och klipphällar med en höstlik kuliss.

Vid Jurmo fyller vi vattenflaskorna, köper lite färskvaror samt några öl. Givetvis glider ett par glassar med av bara farten. Klockan börjar visa kväll så paddlingen därefter blir endast någon kilometer till en liten ö på östra sidan av Jurmo. Nu har vi ungefär fyra mil kvar till Nystad och två dagar på oss, det borde vi fixa.

Tomas med glass i Jurmo.

En varsin kall i kajaken påväg ut från Jurmo.

Sverige till Finland, dag 5: Österörarna-Dömmarskär

Distans: 30 km
Paddeltid: 5 h 45 min
Total distans: 132 km
Dagssnitt: 26.4 km/dag
Vind: 0-3 m/s NO
Paddelväg: klicka här

Någon måste ha spanat på oss med kikare när vi gled in i viken igår för strax efter att lägret var på plats kom en båt med fyra personer och en hund. De gjorde en extra sväng förbi oss och åkte sen tillbaka till den lilla eremitkoja som låg intill vår plats. En skruvdragare hördes och kort därefter åkte de hem. Ett nytt fint lås på dörren visade det sig. Antagligen oroliga över att vi skulle ta oss in, men vad ska vi där att göra en så varm sommarnatt?

Nyskruvat lås för klåfingriga svenskar.

Solen skiner för fullt och vindarna är svaga när vi paddlar vidare österut mot Finland. Det är nog för övrigt lite av temat den här resan, med undantag för dag tre då vi hade lite motvind att tala om.

Svaga vindar idag.

Vid Furön reser sig ett utsiktstorn på klippan så vi passar på att ta en liten kort rast och gå upp i tornet, trots förbudskylten. Strax efter det ett lunchstopp och skönt bad vid Stora Krokholmen. Algblomningen är i full gång och rätt kraftig på vissa platser men här är vattnet klart och fint.

Fin utsikt från tornet.

Efter lunchen öppnar skärgården upp sig ordentligt då vi passerar Östra stråket. Från lunchplatsen blir det en överfart på cirka sju kilometer innan öarna tar vid igen, men med tanke på hur lite det blåser idag finns inget skäl för oro.

Tomas i sommarkläder.

När Dömmarskär med sina platta tältvänliga klippor visar sig får både jag och Tomas lust att sluta för dagen. Klockan stannar på trettio kilometer totalt och här är vattnet fint för bad. Baden är verkligen grädden på moset efter varma och svettiga heldagar i kajakerna.

Tomas bjuder på bomben.

En kajakpaddlande finne med väldigt begränsade svenskspråkkunskaper dyker upp kort efter att vi landat på ön. Han förklarar att den stuga som står här är tillgänglig för allmänheten och paddlar sen vidare mot Kumlinge. Stugan är låst men utedasset är öppet och det är väl det viktigaste för oss.

Klipptältning på Dömmarskär.