Tresticklans nationalpark

Det blev väldigt tomt efter att paddlingen runt Sverige var klar och vardagen tog vid. Alla förberedelser samt den tid jag lagt på planering inför äventyret har tidigare tagit upp en stor del av min vardag och låtit mig drömma om en oförglömlig resa. Nu kan jag bara minnas tillbaka om en utmanande men väldigt givande expedition och så småningom börja smida planer för en ny, för utan drömmar och mål blir livet ganska torftigt. Jag befinner mig i vakuum och måste tillfredsställa mina sinnen för att inte bli deprimerad. Dessutom har jag haft en längre tids förkylning vilken hållit mig ifrån träningen så den här helgen vill jag komma ut i friska luften. Paddlingen får vila ett tag även om jag varit ute en tälttur sen målgången vid Haparanda. Tung kajak är idag utbytt mot lätt ryggsäck.

Första bron mellan rundslingan och parkeringen.

Sverige har 29 nationalparker som sträcker sig över hela landet. En av dessa är tämligen okänd och ligger i Dalsland. Min vän Erik i Karlstad som var med mig under några dagar längs Sveriges kust möter upp vid Mellerud innan vi med bil fortsätter till nationalparkens östra entré ett par mil norr om Ed.

Vill man så går det bra att ta sig utanför stigarna, men vi håller oss till lederna för det mesta. De är tydligt markerade och här finns välbyggda spångar, trappor och broar. Vandringen går rätt in i skogen och båda känner genast ett lugn över den totala tystnaden, höstens färger och den friska svala luften med inslag av dofter från en välmående skog. Det här är något helt annat än stressen, trafiken och den dåliga luften städer har att erbjuda. Alla behöver vi varva ner en stund och andas naturens egna luft, för det är trots allt den här miljön vi ursprungligen är designade för.

Vandringen går inte fort, men inställningen hos oss båda är att njuta av naturen och fånga några av stunderna med våra kameror. Ett lätt duggregn kommer och går likt en vattenspridare med tunna fina strålar. Vi letar upp en pittoresk plats för natten intill en liten sjö, som det finns gott om i parken. Något vatten behöver man inte släpa då det går bra att dricka ur alla vattendrag och sjöar.

Tät gammal granskog på vissa platser.

Mörkret kommer fort och efter middagen hoppar vi in i tältet där kvällen spenderas till ljudet av ett allt mer tilltagande regn. Vi somnar båda ganska snabbt i den svala fuktiga höstluften och våra snarkningar letar sig säkert långt utanför reservatets gränser.

Lägerplatsen.

Morgonen bjuder på klarblå himmel och sol som tyvärr inte kan nyttjas då tältet placerats i skuggan. Att vi inte tänkte på det igår får väl nästan betraktas som ett nybörjarmisstag med tanke på vår friluftsvana. Blåbär finns i alla fall utanför sovrummet och fullt påklädda är det ingen av oss som fryser.

Vandringen går tillbaka till den rundslinga vi lämnade igår. De två som mötte oss då dyker även upp den här dagen. Bilen har de ställt vid reservatets södra del och är på väg tillbaka, men påpekar att man måste gå en grusväg några kilometer ifall turen börjar här.

Vi strosar fram, stannar och fotar det som väcker vårat intresse och konstaterar att dagens väder lyfter upplevelsen ytterligare en bit. På en solbelyst klippa intill en sjö tar vi ett lunchstopp och fortsätter sen i snigelfart bort till bilparkeringen. Totalt möter vi elva människor och tre hundar.

Paus i solen.

Trots att vandringen inte blev mycket längre än 15km under två dagar överträffade området klart mina förväntningar. En upplevelserik helg behöver inte vara krångligare. Det här är en varierande, tyst och välmående skog väl värd ett eller flera besök!

Vattenkran.

Rejäla spångar.