Kändis i Norrland

Idag är jag med i NSD-tidningen, både på nätet och i den tryckta utgåvan. Tyvärr är det bara plussprenumeranter som kommer åt innehållet på nätet men har saxat texten och lägger ut ett uttdrag från tidningen. Enjoy!

 

 

SVANSTEIN/GÖTEBORG Vad passar väl bättre än att ta sig en bastu efter att man avverkat 237 mil i kajak längs Sveriges kust. ”Det var ett bra avslut där man har sina rötter och börja där man jobbar”, säger Ivan Hedlund.

Hans pappa är från Svanstein, själv bor 34-åringen numera i Göteborg där han arbetar som maskinkonstruktör.

I måndags gick han i mål efter att ha tagit sig från Svinesund till Haparanda på 79 dagar.

– Jag har låtit bli att paddla 15 dagar, då har jag haft semester och vilat upp mig. Totalt tog det 94 dagar.

När han började paddla kajak fanns tanken på att någon gång göra en resa längs hela Sveriges kust.

– Det har grott i mig. I år var det dags, nu har jag nog med erfarenhet och prylar, säger han och erkänner att han hade hoppats på finare väder.

Den första tiden kändes det i kroppen, men efter två, tre veckor hade den anpassat sig.

– Det var väldigt kallt och blåsig i maj när jag startade. Det är tålamodsprövande.

Regnet har han dock sluppit för det mesta.

– Det har oftast regnat på nätterna då jag låg i tältet. Några gånger råkade jag ut för hällgren, men jag har klarat mig hyfsat bra.

I stället är blåsten det som plågat honom värst. Att paddla i motvind med stora vågor har inte varit någon höjdare.

Har du fått mersmak?

– Absolut. Jag tänker på nya saker, det här är bara början, säger han och spekulerar i rutter som efter den finska eller norska kusten.

Hur mår kroppen nu då?

– Tre av mina tår är bortdomnade sedan Stockholm, det är nog en nervtryckskada. Annars har jag haft problem med finger- och handleder, något som jag känner av ännu.

Har du känt dig ensam?

– Det har varit väldigt ensamt vissa dagar, främst när jag paddlade efter Norrlandskusten. När det har varit blåsigt och kallt hade det varit skönt med sällskap – det har varit riktigt otäckt ibland.

Har du varit med om några incidenter?

– Ja, i Helsingborg när solen var på väg ner och det var mycket båttrafik i hamnområdet. Vågorna liksom studsade och jag såg inget, då trodde jag att jag skulle slå runt och hamna under en Danmarksfärja.

Att färdas ensam i havsmiljö har gjort honom halvskraj emellanåt.

– Det har varit på gränsen till vad som är bekvämt. Man får inte vara rädd att pusha sin egen gräns...

Lyckligtvis gick allt väl och träffen med kusinerna i Svanstein blev av.

– Ju längre upp jag kom ju trevligare har folket varit, säger Ivan Hedlund som på tisdagen satte sig i bilen för att köra hem.

– En dag räcker, sedan är man på banan igen, säger han om den korta återhämtning han unnade sig.

Stina Spetth