Blå bandet - några reflektioner

För utmaningens skull valde jag att i huvudsak paddla längs kusten själv. Hade inte så mycket till val å andra sidan då ingen jag känner var intresserad av att följa med mig hela sträckan. Det spelar ingen roll för den allra största utmaningen är distansen och inte ensamheten, tänkte jag då. Vilket naivt antagande! Visst, de två första veckorna är inga problem, snarare tvärtom. Skönt att få lite egentid och inte störas av människor, bilar och allt annat som hör stora städer till. Vecka tre gick också bra men sen började vardagen gå i stå och särskilt när väderförhållandena var lite sämre. Första gången tankarna på att bryta dök upp var när jag en kall och blåsig dag tältade på en offentlig badstrand i Skåne. Kände ingen glädje och att vara ifrån alla bekvämligheter var snarare en belastning än en befrielse. Insåg klart och tydligt vad och vem som betyder mest. Den stunden och många liknande därefter hade sällskap varit oerhört uppskattat och välbehövligt, men det var först då jag verkligen förstod det fullt ut. Att ha någon att dela alla stunder med eller bara någon att prata med kan göra väldigt stor skillnad för humöret, motivationen och inspirationen.

 

Ensam på havet. Foto: Holger Hansson-Palo.

 

Ni som funderar på att göra hela kusten ensamma, fundera en gång till! Det är en enorm skillnad att paddla själv eller i sällskap. Särskilt under längre överfarter eller blåsiga dagar, dagar när du många gånger måste kliva ur din komfortzon. Jag har flera gånger under resan mer eller mindre tvingat iväg mig själv när jag allra helst bara hade velat krypa ner i sovsäcken och blundat. Ensam på tur kan vara väldigt tufft många stunder men värdet av prestationen blir högre och jag tror självkänslan och självbilden stärks desto mer och desto tydligare än om man hade haft sällskap.

 

Målgången vid Haparanda. Foto: Samuel Hedlund.

 

Vad kommer jag sakna?

• Friheten över att ensam vara ute i naturen och kunna styra dagen precis som jag vill. Ingen stress och ingen som bestämmer min dag eller tempo.
• De roingivande stunderna när tältet är på plats, maten på spisen, havet helt stilla och solen på väg ner.
• Känslan av att för egen maskin fixa de dagliga utmaningarna.
• Äventyret!
  

 

 

Vad kommer jag inte sakna?

• Fåglar som vaktar sina ungar, i synnerhet tärnor, måsar och havstrutar.
• Dagligen packa i och ur kajaken.
• Rädslan och oron vid långa överfarter.
• Skånekusten.
• Myggen samt knotten längs Norrlandskusten.

 

Blå bandet i siffror

Slutpaddlat för den här gången.

• Min paddelfrekvens ligger mellan 70-75 tag / minut. Jag paddlar ovanligt snabbt, men så är bladen också ovanligt små. Totalt har jag paddlat 526 timmar, alltså 526 x 60 x 70 = 2 209 200. Ungefär 2,2 miljoner paddeltag räknat på 70 tag / minut.
• Från Svinesund ner till Hörte (Skåne) paddlade jag 576 km på 33 dagar. Det ger ett ungefärligt dagssnitt på inte så imponerande 17,5 km / dag.
• Hörte upp till Haparanda tog 61 dagar och sträckan däremellan var 1 794 km, vilket ger ett dagssnitt på 29,4 km / dag. Östkusten gick med andra ord betydligt bättre, men så hade jag också generellt gynsammare vindar samt att kroppen hade hunnit anpassa sig.
• Mitt totala dagssnitt blev 25,2 km / dag. Av de dagarna har jag haft semester under 6 dagar och legat still i 9 dagar. Dagar med paddling blir således 79 st vilket ger ett dagssnitt på exakt 30 km / dag. Den distansen gör jag på kring 6 timmar och med raster inkluderat brukar det ta runt 8 timmar. En ganska lagom lång sträcka som inte gör mig allt för trött, har jag kommit fram till.
• De som paddlar Norges kustremsa brukar landa kring 300 mil, Sveriges runt 230 och Finlands kring 130 mil. Fågelvägen mellan Smygehuk till Treriksröset är ungefär 160 mil.
• Sen 2 maj då jag påbörjade paddlingen och fram tills 3 augusti har jag sovit 82 nätter i tält och 11 nätter i en säng inomhus.
• Av totalt 79 paddeldagar hade jag sällskap vid 4 olika tillfällen längs kusten under totalt 13 dagar. Resterande 66 dagar har jag alltså varit helt allena på havet.
• Från det att jag gått iland tills att tältet är uppe samt alla prylar är inne brukar det ta ungefär 30 minuter. Åt andra hållet ungefär det dubbla. 1,5 timmar går alltså åt varje dag enbart till uppacking och stuvning av kajak. Totalt längs hela kusten ungefär 119 timmar. Gissa om jag är trött på att packa en kajak?
• Under mina 526 timmar på vattnet har jag aldrig råkat ut för något åskoväder utan enbart hört de inåt land vid ett par tillfällen. Snacka om tur i det avseendet!
• Hörde en siffra om att denna sommar har varit 32% blåsigare mot normalt. Hur det nu mäts kan man undra? Mycket vind har vi i alla fall haft!
• Elitidrottare inom konditionsidrotter brukar ligga mellan 800-1 000 träningstimmar årligen. Under 3 månader paddlade jag 526 timmar, men så var i princip allt långt under träningspuls så jämförelsen är knappast relevant, men ändå intressant.
• Av 79 paddlade dagar blev fördelningen av dagsetapper enligt nedan:
  01-10 km: 7
  11-20 km: 14
  21-30 km: 10
  31-40 km: 35
  41-50 km: 11
  51-60 km: 1
  61-70 km: 1
  7 dagar kom jag som synes mindre eller lika med 10 km och av dessa dagar ligger 6 bland de 30 första paddeldagarna. Besvärliga förhållanden samt öm kropp är nog förklaringen.
  

Erik och jag i Misterhults skärgård.

Kändis i Norrland

Idag är jag med i NSD-tidningen, både på nätet och i den tryckta utgåvan. Tyvärr är det bara plussprenumeranter som kommer åt innehållet på nätet men har saxat texten och lägger ut ett uttdrag från tidningen. Enjoy!

 

 

SVANSTEIN/GÖTEBORG Vad passar väl bättre än att ta sig en bastu efter att man avverkat 237 mil i kajak längs Sveriges kust. ”Det var ett bra avslut där man har sina rötter och börja där man jobbar”, säger Ivan Hedlund.

Hans pappa är från Svanstein, själv bor 34-åringen numera i Göteborg där han arbetar som maskinkonstruktör.

I måndags gick han i mål efter att ha tagit sig från Svinesund till Haparanda på 79 dagar.

– Jag har låtit bli att paddla 15 dagar, då har jag haft semester och vilat upp mig. Totalt tog det 94 dagar.

När han började paddla kajak fanns tanken på att någon gång göra en resa längs hela Sveriges kust.

– Det har grott i mig. I år var det dags, nu har jag nog med erfarenhet och prylar, säger han och erkänner att han hade hoppats på finare väder.

Den första tiden kändes det i kroppen, men efter två, tre veckor hade den anpassat sig.

– Det var väldigt kallt och blåsig i maj när jag startade. Det är tålamodsprövande.

Regnet har han dock sluppit för det mesta.

– Det har oftast regnat på nätterna då jag låg i tältet. Några gånger råkade jag ut för hällgren, men jag har klarat mig hyfsat bra.

I stället är blåsten det som plågat honom värst. Att paddla i motvind med stora vågor har inte varit någon höjdare.

Har du fått mersmak?

– Absolut. Jag tänker på nya saker, det här är bara början, säger han och spekulerar i rutter som efter den finska eller norska kusten.

Hur mår kroppen nu då?

– Tre av mina tår är bortdomnade sedan Stockholm, det är nog en nervtryckskada. Annars har jag haft problem med finger- och handleder, något som jag känner av ännu.

Har du känt dig ensam?

– Det har varit väldigt ensamt vissa dagar, främst när jag paddlade efter Norrlandskusten. När det har varit blåsigt och kallt hade det varit skönt med sällskap – det har varit riktigt otäckt ibland.

Har du varit med om några incidenter?

– Ja, i Helsingborg när solen var på väg ner och det var mycket båttrafik i hamnområdet. Vågorna liksom studsade och jag såg inget, då trodde jag att jag skulle slå runt och hamna under en Danmarksfärja.

Att färdas ensam i havsmiljö har gjort honom halvskraj emellanåt.

– Det har varit på gränsen till vad som är bekvämt. Man får inte vara rädd att pusha sin egen gräns...

Lyckligtvis gick allt väl och träffen med kusinerna i Svanstein blev av.

– Ju längre upp jag kom ju trevligare har folket varit, säger Ivan Hedlund som på tisdagen satte sig i bilen för att köra hem.

– En dag räcker, sedan är man på banan igen, säger han om den korta återhämtning han unnade sig.

Stina Spetth

Dag 94: Santasaari-Virtakari (Haparanda)

Distans: 16 km

Paddeltid: 3 h 57 min

Total distans: 2 370 km

Dagssnitt: 25.2 km/dag

Vind: 3-6 m/s NV

Vilodagar/inblåsta dagar: 15

Paddelväg: klicka här

 

Sista dagen och till riksröse 59 har jag bara 15 km. Det är en smått overklig känsla, att efter 93 dagar på tur äntligen ta sig i mål. Även om det är kort dit måste sträckan ändå göras och med tanke på hur svag och trött jag känner mig idag blir det en utmaning. Körde lite för länge igår och skulle egentligen behöva vila men nu är det så nära.

 

Grunt var det här.

 

Funderar om jag ska montera paddelflotören på min reservpaddel och på så vis få ett stödben ifall jag svimmar. Känner mig lika yr och vimmelkantig som igår kväll så är inte helt trygg med att paddla öppet. Stryker land så gott det går och tar så korta överfarter som möjligt. Det går långsamt men lyckas ta mig till Virtakari där farbror Östen med sin fru Anneli samt sonen Samuel väntar. Farbror Tore med grabben Fredrik är också här och till sist men inte minst Holger som kör mig med kajaken till Finland. Det värmer skönt att se deras glada miner och få höra gratulationerna. Att så många tagit sig hit för en simpel paddlare är bara det värt all heder.

 

 

 

Efter allt jag varit med om under ganska precis tre månader är det fantastiskt skönt att sätta punkt för den här gången. Det kommer inga tårar, men jag känner mig stolt och oerhört lättad att det är över. Smått overkligt och samtidigt lite vemodigt. STORT TACK till alla som följt mig på bloggen, stöttat mig under de tunga stunderna och peppat när det varit motigt! Speciellt tack till mina föräldrar som alltid funnits ett telefonsamtal bort. Utan er hade jag nog kastat in handduken för länge sen. Fler inlägg med tankar, statistik, summering, m.m. kommer så titta gärna förbi igen, men nu ska jag ta lite välförtjänt semester.

Färdigpaddlat!

Dag 93: Lågören-Santasaari

Distans: 65 km

Paddeltid: 13 h 19 min

Total distans: 2 354 km

Dagssnitt: 25.3 km/dag

Vind: 3-6 m/s NV vridande til V

Vilodagar/inblåsta dagar: 15

Paddelväg: klicka här

 

 

Natten blir ordentligt blöt men på morgonen har regnandet slutat. Packar ihop snabbt och sitter på vattnet klockan åtta. Blåser nordväst men mot eftermiddagen skall vinden vrida så att jag får mer hjälp av den. Öarna här är stora och avstånden dem emellan likaså. Slänger man ett öga på sjökortet ser det ut som en bra och skyddande skärgård men ganska snabbt upptäcker man att det som såg så bra ut är i själva fallet väldigt öppet. Tur för mig att det inte blåser allt för mycket idag.

 

Inte bara sten i Bottenviken.

 

Efter en hel hög med överfarter kommer jag till lite kompaktare skärgård. Har studerat satellitbilder och konstaterat att det borde gå att paddla mellan Fälesön och Örarna. Många gånger kan det se farbart ut på sjökortet men så är verkligheten något annat. Den här gången går det galant och det är som att paddla på ån hemma hos föräldrarna. En fisk blir skrämd i det grunda vattnet och jag ser på ytan var den simmar. Den gör en stor cirkel och kommer rakt mot min kajak likt en torped. Där stannar den upp och visar sig vara en halvmeter stor gädda som leker i vassen.

 

Mysig passage.

 

Vinden vrider och börjar blåsa rakt i ryggen som de sa. Jag tar mig fram utan att ödsla allt för mycket energi och tänker att jag vill paddla riktigt långt idag så att jag har en kort sträcka in till mål imorgon. Går förbi Seskarö och har för avsikt att sova på Pitkäkari men den ön ligger ungefär 3 km rakt ut från bron och jag börjar känna mig rätt vimmelkantig. Har aldrig paddlat så här långt tidigare och vet inte hur kroppen reagerar. Tänk om jag svimmar, då är det bättre att leta en plats nära land bland sommarstugorna på Santasaari. Det är dunkelt och svårt att veta var det går att tälta. Jag kör in på chans och finner en slät plät som är någorlunda gömd för husen. Idag satt jag nästan 15 timmar oavbrutet i kajaken och tog mig 65 km. Har ungefär 15 km till mål och borde nå det runt lunch imorgon. Tänk att äventyret snart är över!

 

 

Dag 92: Lövskär-Lågören

Distans: 20 km

Paddeltid: 4 h 44 min

Total distans: 2 289 km

Dagssnitt: 24.9 km/dag

Vind: 3-6 m/s N

Vilodagar/inblåsta dagar: 15

Paddelväg: klicka här

Holger har varit i kontakt med pressen och lyckats skaka fram en NSD-fotograf som kommer till Lövskär för att dokumentera min resa innan jag ska börja paddla. Han är en glad och trevlig värmlänning som knäpper en massa kort på mig i alla möjliga positioner. Hoppas jag fastnade på något utav dem.

Fotografering i Lövskär.

 

Jag tar farväl av kusin Anders och David med sin höggravida Viktoria. Holger har också kommit ut med syster och hennes man. Fotograferingen tog en stund så först strax innan lunch är jag i kajaken. Inne vid Lövskär är det lugnt men efter att ha rundat udden rullar vågorna in och det är egentligen första gången som jag har en respektabel sjö från vänster sida. Efter alla mil har jag blivit expert på att parera vågor från höger, men vänster känns väldigt ovant och lätt obehagligt.

 

Stuvning i Lövskär.

 

Korsar Hindersöfjärden problemfritt och fortsätter sen längs Hindersön. Härifrån tänker jag gå raka spåret till Båtön via några mindre grund och öar men i den ryckiga vinden samt regnet har jag ingen lust att ge mig ut på öppet hav igen, även om det nog inte hade varit några problem. Tänker att det är bättre jag sparar krutet tills imorgon då det skall vara snälla vindar i ryggen hela dagen. Har ändå ingen större brådska som sagt och till Haparanda har jag ungefär 8 mil. Njuter av en tidig kväll med pannkakor, choklad och TV. Om allt går enligt plan klappar jag riksröse 59 på måndag eller tisdag.