220km på 24h

För er som tänker att det här med turpaddling är för pensionärer och att det är tävlingskajak man ska hålla sig till så vill jag tipsa om örebroaren Danny Hallmén som nyligen satt ett världsrekord, eller rättare sagt två, på paddelmaskin(!). 22mil paddling under 24h lyder resultatet. Reglerna plockades från roddvärlden där det gäller att hålla igång minst 50min/timma för att det skall räknas som kontinuerlig rodd, men för att göra det lite mer utmanande valde Danny att även försöka komma så långt som möjligt under ett dygn. Läs gärna mer om det hela på funbeat.

Göteborgs södra skärgård - 2015.03.31

Något Vasalopp blev det inte som planerat och inte heller något paddlande sen den dagen jag och Tim var ute i slutet av januari. En strulande axel har satt stopp för det. Istället har jag roat mig med rehabträning samt andra aktiviteter som inte innebär så stor ansträngning för axelpartierna som paddling och skidor. Har också hunnit med att fixa en hel del detaljer på kajaken som jag nu vill testa på riktigt, trots att inte axeln känts helt hundra sista tiden, men den behöver också komma ut på havet för att få en liten uppfattning om ifall jag kan starta mitt äventyr som planerat den 1 maj.
Snittvindar kring 12 m/s ute vid Vinga, men frånlandsvind så borde kunna ta mig fram relativt skyddat i skärgården kring Fiskebäck där jag sjösätter kajaken.

Lunchstopp på Franholmen.

Flyger söderut i den kraftiga medvinden och tar ganska snabbt iland för ett lunchstopp. Solen börjar titta fram lite mer permanent än tidigare och här på västra sidan av Franholmen blåser det nästan ingenting. Får lite sommar-feeling och börjar längta till min HBB-start, trots att axeln ömmar något efter den korta paddlingen hit. Har stretchat den på alla möjliga vis och själv kommit fram till att det är muskelfästet till latsen - eller latissimus dorsi om man ska vara fin i kanten - som strular. Det var i samband med lite för mycket stakträning som problemen uppstod och latsen är också en muskel som är dominerande tillsammans med bålen vid stakning. Med lite stretch, rehabträning och några burkar Tigerbalsam ska jag nog kunna få ordning på den här skiten.

Solpanelen premiärtestas. Kabelgenomföring i fikaluckan för att slippa borra hål i skrovet.

Vattentätt!

Efter maten vill jag känna på min kolfiber-pagaj, en Avannaq som jag bara hann paddla lite kort under senaste turen. Den greppar bra i vattnet och går riktigt smidigt i den hårda motvinden jag får på vägen hem. Det lutar nog åt att den här följer med på expedition. För övrigt har Erik B. Jørgensen paddlat hela Skandinavien runt med en liknande paddel, så det är knappast något du köper på Rusta. Erik är en erfaren äventyrare och stor inspirationskälla som givit mig en hel del bra tips inför min paddling. Ta gärna en titt på hans sida.
Strax innan fem är jag tillbaka vid bilen. Klockan säger 10km men p.g.a. vindarna har det ändå tagit mig 2h och 40min. Knappt en aptitretare i HBB-sammanhang, men det viktigaste var att komma ut för att testa utrustning samt axel. Hoppas kunna vara på vattnet snart igen.

PLB Fastfind 220

I somras skrev jag om Spot Gen 3. Den har fungerat riktigt bra under alla mina paddelturer, men gillar inte riktigt att en SOS-signal först måste ta vägen via ett räddningskoordineringscenter i USA, speciellt inte om jag ligger och guppar i ett iskallt hav.
Fick tips om en PLB (Personal Locator Beacon) som är vanligt bland sjöfarare och har direktkontakt med Sjö- och flygräddningscentralen (JRCC). En PLB sänder till Cospas-Sarsat-nätverket vilket har satelliter som går lite högre än de som används för Spot Gen 3. Jag köpte en Fastfind 220 som håller ett smidigt format och väger in på 152g. Det går inte att skicka några OK-meddelanden eller liknande som jag kan göra med Spot:en, men bättre täckning och direktkontakt med JRCC överväger.

Fastfind 220. Foto: mcmurdo.

Fastfind 220 aktiverad och med antennen utfälld. Foto: mcmurdo.

Med mig på paddelturen kommer jag ha båda mina sändare, men det är i första hand Fastfind 220 jag trycker på vid en eventuell nödsituation medan Spot Gen 3 används för att meddela mina anhöriga att allt är OK eller skicka ej-livshotande-situation-meddelanden.

På MTB i Peru

Min axel är ännu inte helt bra, så det blir inget Vasalopp för i år. Istället pausar jag alla fysiska aktiviteter som innebär överkroppsarbete och roar mig med rehabövningar efter instruktioner från sjukgymnast. Under tiden kan ni kika på dessa grabbar som cyklat Huayhuash, en bergskedja i Anderna. Vackert foto och en del oväntade ögonblick.

We Belong To It

Blir minst sagt sugen att leva det simpla livet ute i naturen när man tittar på filmer som denna. Se och njut!