Godkänd HBB-paddlare

Idag fick jag ett mail från HBB-juryn där det meddelades att min paddling längs Sveriges kust i somras har blivit godkänd. Preliminärt är jag den 164:e erövraren sen Havspaddlarnas Blå Band instiftades. Tack till juryn som godkänt mig trots att jag inte kunde närvara på plats i Stockholm. De har enbart haft min blogg som bevismaterial och får väl lita på att paddlingen genomförts enligt regelverket. Jag vet i alla fall hur mitt mjöl i påsen ser ut.

Sista tältnatten innan målgången.

Insidan på Jim Danielssons bok, som kommer med posten.

Tresticklans nationalpark

Det blev väldigt tomt efter att paddlingen runt Sverige var klar och vardagen tog vid. Alla förberedelser samt den tid jag lagt på planering inför äventyret har tidigare tagit upp en stor del av min vardag och låtit mig drömma om en oförglömlig resa. Nu kan jag bara minnas tillbaka om en utmanande men väldigt givande expedition och så småningom börja smida planer för en ny, för utan drömmar och mål blir livet ganska torftigt. Jag befinner mig i vakuum och måste tillfredsställa mina sinnen för att inte bli deprimerad. Dessutom har jag haft en längre tids förkylning vilken hållit mig ifrån träningen så den här helgen vill jag komma ut i friska luften. Paddlingen får vila ett tag även om jag varit ute en tälttur sen målgången vid Haparanda. Tung kajak är idag utbytt mot lätt ryggsäck.

Första bron mellan rundslingan och parkeringen.

Sverige har 29 nationalparker som sträcker sig över hela landet. En av dessa är tämligen okänd och ligger i Dalsland. Min vän Erik i Karlstad som var med mig under några dagar längs Sveriges kust möter upp vid Mellerud innan vi med bil fortsätter till nationalparkens östra entré ett par mil norr om Ed.

Vill man så går det bra att ta sig utanför stigarna, men vi håller oss till lederna för det mesta. De är tydligt markerade och här finns välbyggda spångar, trappor och broar. Vandringen går rätt in i skogen och båda känner genast ett lugn över den totala tystnaden, höstens färger och den friska svala luften med inslag av dofter från en välmående skog. Det här är något helt annat än stressen, trafiken och den dåliga luften städer har att erbjuda. Alla behöver vi varva ner en stund och andas naturens egna luft, för det är trots allt den här miljön vi ursprungligen är designade för.

Vandringen går inte fort, men inställningen hos oss båda är att njuta av naturen och fånga några av stunderna med våra kameror. Ett lätt duggregn kommer och går likt en vattenspridare med tunna fina strålar. Vi letar upp en pittoresk plats för natten intill en liten sjö, som det finns gott om i parken. Något vatten behöver man inte släpa då det går bra att dricka ur alla vattendrag och sjöar.

Tät gammal granskog på vissa platser.

Mörkret kommer fort och efter middagen hoppar vi in i tältet där kvällen spenderas till ljudet av ett allt mer tilltagande regn. Vi somnar båda ganska snabbt i den svala fuktiga höstluften och våra snarkningar letar sig säkert långt utanför reservatets gränser.

Lägerplatsen.

Morgonen bjuder på klarblå himmel och sol som tyvärr inte kan nyttjas då tältet placerats i skuggan. Att vi inte tänkte på det igår får väl nästan betraktas som ett nybörjarmisstag med tanke på vår friluftsvana. Blåbär finns i alla fall utanför sovrummet och fullt påklädda är det ingen av oss som fryser.

Vandringen går tillbaka till den rundslinga vi lämnade igår. De två som mötte oss då dyker även upp den här dagen. Bilen har de ställt vid reservatets södra del och är på väg tillbaka, men påpekar att man måste gå en grusväg några kilometer ifall turen börjar här.

Vi strosar fram, stannar och fotar det som väcker vårat intresse och konstaterar att dagens väder lyfter upplevelsen ytterligare en bit. På en solbelyst klippa intill en sjö tar vi ett lunchstopp och fortsätter sen i snigelfart bort till bilparkeringen. Totalt möter vi elva människor och tre hundar.

Paus i solen.

Trots att vandringen inte blev mycket längre än 15km under två dagar överträffade området klart mina förväntningar. En upplevelserik helg behöver inte vara krångligare. Det här är en varierande, tyst och välmående skog väl värd ett eller flera besök!

Vattenkran.

Rejäla spångar.

Paddla bland valar...

...är något jag drömt om länge men efter att ha sett den här filmsnutten är jag lite mer tveksam.

Banff Mountain Film Festival World Tour

Något sent ute vill jag bara tipsa om filmfestivalen Banff. Visningarna i Stockholm har redan varit men här i Göteborg sker det nu på måndag, tisdag, onsdag samt torsdag. Möjligheten finns även för de som bor i Malmö, Lund eller Norrköping. Nytt för i år är att man har har två filmprogram i de större städerna. Biljetter, filmer och tider hittar ni här. (Jag går på måndag.)

Ben Page cyklar jorden runt

Första arbetsveckan är avklarad och jag har redan börjat längta efter nya äventyr. Lägerlivet var rätt tröttsamt flera gånger under min paddling längs Sveriges kust men just nu vill jag inget hellre än att krypa in i ett tält beläget i vacker natur långt ifrån civilisationen. Turskida, vandra, paddla eller cykla. Det finns mycket man kan göra och tid har vi gott om! Att cykla jorden runt verkar vara populärt. Skrev tidigare om Fredrika Ek som startade i mars och som redan hunnit över 1 000 mil. Idag snubblade jag över ytterligare en cyklist som snart har tagit sig igenom hela Sydamerika och som med filmkameran dokumenterar sin resa längs vägen. Otroligt vacker natur så det här får ni inte missa! Alla filmer publiceras på hans Vimeo-sida.

Blå bandet - några reflektioner

För utmaningens skull valde jag att i huvudsak paddla längs kusten själv. Hade inte så mycket till val å andra sidan då ingen jag känner var intresserad av att följa med mig hela sträckan. Det spelar ingen roll för den allra största utmaningen är distansen och inte ensamheten, tänkte jag då. Vilket naivt antagande! Visst, de två första veckorna är inga problem, snarare tvärtom. Skönt att få lite egentid och inte störas av människor, bilar och allt annat som hör stora städer till. Vecka tre gick också bra men sen började vardagen gå i stå och särskilt när väderförhållandena var lite sämre. Första gången tankarna på att bryta dök upp var när jag en kall och blåsig dag tältade på en offentlig badstrand i Skåne. Kände ingen glädje och att vara ifrån alla bekvämligheter var snarare en belastning än en befrielse. Insåg klart och tydligt vad och vem som betyder mest. Den stunden och många liknande därefter hade sällskap varit oerhört uppskattat och välbehövligt, men det var först då jag verkligen förstod det fullt ut. Att ha någon att dela alla stunder med eller bara någon att prata med kan göra väldigt stor skillnad för humöret, motivationen och inspirationen.

 

Ensam på havet. Foto: Holger Hansson-Palo.

 

Ni som funderar på att göra hela kusten ensamma, fundera en gång till! Det är en enorm skillnad att paddla själv eller i sällskap. Särskilt under längre överfarter eller blåsiga dagar, dagar när du många gånger måste kliva ur din komfortzon. Jag har flera gånger under resan mer eller mindre tvingat iväg mig själv när jag allra helst bara hade velat krypa ner i sovsäcken och blundat. Ensam på tur kan vara väldigt tufft många stunder men värdet av prestationen blir högre och jag tror självkänslan och självbilden stärks desto mer och desto tydligare än om man hade haft sällskap.

 

Målgången vid Haparanda. Foto: Samuel Hedlund.

 

Vad kommer jag sakna?

• Friheten över att ensam vara ute i naturen och kunna styra dagen precis som jag vill. Ingen stress och ingen som bestämmer min dag eller tempo.
• De roingivande stunderna när tältet är på plats, maten på spisen, havet helt stilla och solen på väg ner.
• Känslan av att för egen maskin fixa de dagliga utmaningarna.
• Äventyret!
  

 

 

Vad kommer jag inte sakna?

• Fåglar som vaktar sina ungar, i synnerhet tärnor, måsar och havstrutar.
• Dagligen packa i och ur kajaken.
• Rädslan och oron vid långa överfarter.
• Skånekusten.
• Myggen samt knotten längs Norrlandskusten.

 

Blå bandet i siffror

Slutpaddlat för den här gången.

• Min paddelfrekvens ligger mellan 70-75 tag / minut. Jag paddlar ovanligt snabbt, men så är bladen också ovanligt små. Totalt har jag paddlat 526 timmar, alltså 526 x 60 x 70 = 2 209 200. Ungefär 2,2 miljoner paddeltag räknat på 70 tag / minut.
• Från Svinesund ner till Hörte (Skåne) paddlade jag 576 km på 33 dagar. Det ger ett ungefärligt dagssnitt på inte så imponerande 17,5 km / dag.
• Hörte upp till Haparanda tog 61 dagar och sträckan däremellan var 1 794 km, vilket ger ett dagssnitt på 29,4 km / dag. Östkusten gick med andra ord betydligt bättre, men så hade jag också generellt gynsammare vindar samt att kroppen hade hunnit anpassa sig.
• Mitt totala dagssnitt blev 25,2 km / dag. Av de dagarna har jag haft semester under 6 dagar och legat still i 9 dagar. Dagar med paddling blir således 79 st vilket ger ett dagssnitt på exakt 30 km / dag. Den distansen gör jag på kring 6 timmar och med raster inkluderat brukar det ta runt 8 timmar. En ganska lagom lång sträcka som inte gör mig allt för trött, har jag kommit fram till.
• De som paddlar Norges kustremsa brukar landa kring 300 mil, Sveriges runt 230 och Finlands kring 130 mil. Fågelvägen mellan Smygehuk till Treriksröset är ungefär 160 mil.
• Sen 2 maj då jag påbörjade paddlingen och fram tills 3 augusti har jag sovit 82 nätter i tält och 11 nätter i en säng inomhus.
• Av totalt 79 paddeldagar hade jag sällskap vid 4 olika tillfällen längs kusten under totalt 13 dagar. Resterande 66 dagar har jag alltså varit helt allena på havet.
• Från det att jag gått iland tills att tältet är uppe samt alla prylar är inne brukar det ta ungefär 30 minuter. Åt andra hållet ungefär det dubbla. 1,5 timmar går alltså åt varje dag enbart till uppacking och stuvning av kajak. Totalt längs hela kusten ungefär 119 timmar. Gissa om jag är trött på att packa en kajak?
• Under mina 526 timmar på vattnet har jag aldrig råkat ut för något åskoväder utan enbart hört de inåt land vid ett par tillfällen. Snacka om tur i det avseendet!
• Hörde en siffra om att denna sommar har varit 32% blåsigare mot normalt. Hur det nu mäts kan man undra? Mycket vind har vi i alla fall haft!
• Elitidrottare inom konditionsidrotter brukar ligga mellan 800-1 000 träningstimmar årligen. Under 3 månader paddlade jag 526 timmar, men så var i princip allt långt under träningspuls så jämförelsen är knappast relevant, men ändå intressant.
• Av 79 paddlade dagar blev fördelningen av dagsetapper enligt nedan:
  01-10 km: 7
  11-20 km: 14
  21-30 km: 10
  31-40 km: 35
  41-50 km: 11
  51-60 km: 1
  61-70 km: 1
  7 dagar kom jag som synes mindre eller lika med 10 km och av dessa dagar ligger 6 bland de 30 första paddeldagarna. Besvärliga förhållanden samt öm kropp är nog förklaringen.
  

Erik och jag i Misterhults skärgård.

Kändis i Norrland

Idag är jag med i NSD-tidningen, både på nätet och i den tryckta utgåvan. Tyvärr är det bara plussprenumeranter som kommer åt innehållet på nätet men har saxat texten och lägger ut ett uttdrag från tidningen. Enjoy!

 

 

SVANSTEIN/GÖTEBORG Vad passar väl bättre än att ta sig en bastu efter att man avverkat 237 mil i kajak längs Sveriges kust. ”Det var ett bra avslut där man har sina rötter och börja där man jobbar”, säger Ivan Hedlund.

Hans pappa är från Svanstein, själv bor 34-åringen numera i Göteborg där han arbetar som maskinkonstruktör.

I måndags gick han i mål efter att ha tagit sig från Svinesund till Haparanda på 79 dagar.

– Jag har låtit bli att paddla 15 dagar, då har jag haft semester och vilat upp mig. Totalt tog det 94 dagar.

När han började paddla kajak fanns tanken på att någon gång göra en resa längs hela Sveriges kust.

– Det har grott i mig. I år var det dags, nu har jag nog med erfarenhet och prylar, säger han och erkänner att han hade hoppats på finare väder.

Den första tiden kändes det i kroppen, men efter två, tre veckor hade den anpassat sig.

– Det var väldigt kallt och blåsig i maj när jag startade. Det är tålamodsprövande.

Regnet har han dock sluppit för det mesta.

– Det har oftast regnat på nätterna då jag låg i tältet. Några gånger råkade jag ut för hällgren, men jag har klarat mig hyfsat bra.

I stället är blåsten det som plågat honom värst. Att paddla i motvind med stora vågor har inte varit någon höjdare.

Har du fått mersmak?

– Absolut. Jag tänker på nya saker, det här är bara början, säger han och spekulerar i rutter som efter den finska eller norska kusten.

Hur mår kroppen nu då?

– Tre av mina tår är bortdomnade sedan Stockholm, det är nog en nervtryckskada. Annars har jag haft problem med finger- och handleder, något som jag känner av ännu.

Har du känt dig ensam?

– Det har varit väldigt ensamt vissa dagar, främst när jag paddlade efter Norrlandskusten. När det har varit blåsigt och kallt hade det varit skönt med sällskap – det har varit riktigt otäckt ibland.

Har du varit med om några incidenter?

– Ja, i Helsingborg när solen var på väg ner och det var mycket båttrafik i hamnområdet. Vågorna liksom studsade och jag såg inget, då trodde jag att jag skulle slå runt och hamna under en Danmarksfärja.

Att färdas ensam i havsmiljö har gjort honom halvskraj emellanåt.

– Det har varit på gränsen till vad som är bekvämt. Man får inte vara rädd att pusha sin egen gräns...

Lyckligtvis gick allt väl och träffen med kusinerna i Svanstein blev av.

– Ju längre upp jag kom ju trevligare har folket varit, säger Ivan Hedlund som på tisdagen satte sig i bilen för att köra hem.

– En dag räcker, sedan är man på banan igen, säger han om den korta återhämtning han unnade sig.

Stina Spetth

Dag 94: Santasaari-Virtakari (Haparanda)

Distans: 16 km

Paddeltid: 3 h 57 min

Total distans: 2 370 km

Dagssnitt: 25.2 km/dag

Vind: 3-6 m/s NV

Vilodagar/inblåsta dagar: 15

Paddelväg: klicka här

 

Sista dagen och till riksröse 59 har jag bara 15 km. Det är en smått overklig känsla, att efter 93 dagar på tur äntligen ta sig i mål. Även om det är kort dit måste sträckan ändå göras och med tanke på hur svag och trött jag känner mig idag blir det en utmaning. Körde lite för länge igår och skulle egentligen behöva vila men nu är det så nära.

 

Grunt var det här.

 

Funderar om jag ska montera paddelflotören på min reservpaddel och på så vis få ett stödben ifall jag svimmar. Känner mig lika yr och vimmelkantig som igår kväll så är inte helt trygg med att paddla öppet. Stryker land så gott det går och tar så korta överfarter som möjligt. Det går långsamt men lyckas ta mig till Virtakari där farbror Östen med sin fru Anneli samt sonen Samuel väntar. Farbror Tore med grabben Fredrik är också här och till sist men inte minst Holger som kör mig med kajaken till Finland. Det värmer skönt att se deras glada miner och få höra gratulationerna. Att så många tagit sig hit för en simpel paddlare är bara det värt all heder.

 

 

 

Efter allt jag varit med om under ganska precis tre månader är det fantastiskt skönt att sätta punkt för den här gången. Det kommer inga tårar, men jag känner mig stolt och oerhört lättad att det är över. Smått overkligt och samtidigt lite vemodigt. STORT TACK till alla som följt mig på bloggen, stöttat mig under de tunga stunderna och peppat när det varit motigt! Speciellt tack till mina föräldrar som alltid funnits ett telefonsamtal bort. Utan er hade jag nog kastat in handduken för länge sen. Fler inlägg med tankar, statistik, summering, m.m. kommer så titta gärna förbi igen, men nu ska jag ta lite välförtjänt semester.

Färdigpaddlat!

Dag 93: Lågören-Santasaari

Distans: 65 km

Paddeltid: 13 h 19 min

Total distans: 2 354 km

Dagssnitt: 25.3 km/dag

Vind: 3-6 m/s NV vridande til V

Vilodagar/inblåsta dagar: 15

Paddelväg: klicka här

 

 

Natten blir ordentligt blöt men på morgonen har regnandet slutat. Packar ihop snabbt och sitter på vattnet klockan åtta. Blåser nordväst men mot eftermiddagen skall vinden vrida så att jag får mer hjälp av den. Öarna här är stora och avstånden dem emellan likaså. Slänger man ett öga på sjökortet ser det ut som en bra och skyddande skärgård men ganska snabbt upptäcker man att det som såg så bra ut är i själva fallet väldigt öppet. Tur för mig att det inte blåser allt för mycket idag.

 

Inte bara sten i Bottenviken.

 

Efter en hel hög med överfarter kommer jag till lite kompaktare skärgård. Har studerat satellitbilder och konstaterat att det borde gå att paddla mellan Fälesön och Örarna. Många gånger kan det se farbart ut på sjökortet men så är verkligheten något annat. Den här gången går det galant och det är som att paddla på ån hemma hos föräldrarna. En fisk blir skrämd i det grunda vattnet och jag ser på ytan var den simmar. Den gör en stor cirkel och kommer rakt mot min kajak likt en torped. Där stannar den upp och visar sig vara en halvmeter stor gädda som leker i vassen.

 

Mysig passage.

 

Vinden vrider och börjar blåsa rakt i ryggen som de sa. Jag tar mig fram utan att ödsla allt för mycket energi och tänker att jag vill paddla riktigt långt idag så att jag har en kort sträcka in till mål imorgon. Går förbi Seskarö och har för avsikt att sova på Pitkäkari men den ön ligger ungefär 3 km rakt ut från bron och jag börjar känna mig rätt vimmelkantig. Har aldrig paddlat så här långt tidigare och vet inte hur kroppen reagerar. Tänk om jag svimmar, då är det bättre att leta en plats nära land bland sommarstugorna på Santasaari. Det är dunkelt och svårt att veta var det går att tälta. Jag kör in på chans och finner en slät plät som är någorlunda gömd för husen. Idag satt jag nästan 15 timmar oavbrutet i kajaken och tog mig 65 km. Har ungefär 15 km till mål och borde nå det runt lunch imorgon. Tänk att äventyret snart är över!

 

 

Dag 92: Lövskär-Lågören

Distans: 20 km

Paddeltid: 4 h 44 min

Total distans: 2 289 km

Dagssnitt: 24.9 km/dag

Vind: 3-6 m/s N

Vilodagar/inblåsta dagar: 15

Paddelväg: klicka här

Holger har varit i kontakt med pressen och lyckats skaka fram en NSD-fotograf som kommer till Lövskär för att dokumentera min resa innan jag ska börja paddla. Han är en glad och trevlig värmlänning som knäpper en massa kort på mig i alla möjliga positioner. Hoppas jag fastnade på något utav dem.

Fotografering i Lövskär.

 

Jag tar farväl av kusin Anders och David med sin höggravida Viktoria. Holger har också kommit ut med syster och hennes man. Fotograferingen tog en stund så först strax innan lunch är jag i kajaken. Inne vid Lövskär är det lugnt men efter att ha rundat udden rullar vågorna in och det är egentligen första gången som jag har en respektabel sjö från vänster sida. Efter alla mil har jag blivit expert på att parera vågor från höger, men vänster känns väldigt ovant och lätt obehagligt.

 

Stuvning i Lövskär.

 

Korsar Hindersöfjärden problemfritt och fortsätter sen längs Hindersön. Härifrån tänker jag gå raka spåret till Båtön via några mindre grund och öar men i den ryckiga vinden samt regnet har jag ingen lust att ge mig ut på öppet hav igen, även om det nog inte hade varit några problem. Tänker att det är bättre jag sparar krutet tills imorgon då det skall vara snälla vindar i ryggen hela dagen. Har ändå ingen större brådska som sagt och till Haparanda har jag ungefär 8 mil. Njuter av en tidig kväll med pannkakor, choklad och TV. Om allt går enligt plan klappar jag riksröse 59 på måndag eller tisdag.

Dag 91: Storgrundet-Lövskär

Distans: 32 km

Paddeltid: 7 h 20 min

Total distans: 2 269 km

Dagssnitt: 24.9 km/dag

Vind: 0-3 m/s N

Vilodagar/inblåsta dagar: 15

Paddelväg: klicka här

 

"Inte ska du behöva sova i tält när du är här uppe!", som faster Ellas man Gunnar uttryckte det i förrgår. Sen jag kom till Norrbotten har hela släkten börjat rycka i mig och vill ha mig som gäst. Givetvis menat med gott hjärta, men om jag ska besöka alla kommer jag aldrig hinna fram. Ikväll har jag dock bestämt att sova hos kusinen Anders som kommer och möter upp vid Lövskär. Kusinerna Rönnbäck har verkligen fått en bra skolning i gästfrihet. Till Anders har jag inte mycket mer än 30 km och med tanke på hur lugnt det är idag ska det inte vara några problem.

 

Skum typ på lugnt vatten.

 

Vattnet här uppe i norr är väldigt bräckt och det är knappt att man känner saltsmaken längre. Jag har till och med sett näckrosor på vissa ställen, så lite salt är det. Sand finns i alla fall så det räcker till. Paddlingen idag går bitvis över långa grunda partier med vackra formationer på botten. Jag tar mig innanför Sandön för att sen runda den och fortsätta mot Lövskär. Ingen optimal väg, men nu har jag bestämt att träffa folk och det får kosta lite omväg.

 

 

Stryker industrihamnarna österut samtidigt som en större båt närmar sig. Svårt att veta exakt var den ska ta vägen så jag väntar intill en grön pinne ett tag för säkerhets skull tills båten ligger intill kajen.

 

Malmbåten Kalla.

 

Anders samt Holger, som är en god vän till familjen, möter upp vid Lövskär. Holger har lovat köra mig till sommarstugan i Finland och vill väl se hur det går för mig så här mot slutet. Hos Anders väntar en god grillad middag, en bastu i kusiners sällskap och så en skön säng förstås. Får se om jag paddlar vidare imorgon eller om jag fastnar här en dag till. Jag börjar få smak på civilisationen.

 

 

 

Grillmästarn!

Dag 90: Trundön-Storgrundet

Distans: 11 km

Paddeltid: 2 h 55 min

Total distans: 2 237 km

Dagssnitt: 24.9 km/dag

Vind: 3-10 m/s SO vridande till O

Vilodagar/inblåsta dagar: 15

Paddelväg: klicka här

Gästrummet som ligger i källaren är svalt och jag sover riktigt bra efter kusinbastun. Stort tack alla som ställde upp igår och välkomnade mig till Norrbotten! Speciellt tack till Lars som stod för både husrum, bastu och mat. Idag är en ny dag och till Haparanda är det inte mycket mer än 12-13 mil. Det är tre bra dagar på havet, inget mer. Inne i Luleå rör sig knappt träden men väl på Trundön går det vita gäss på havet i sydostlig riktning. En aktuell vindmätare säger kring 10 m/s och med den vinden i ansiktet går det inte fort. På en timme har jag inte kommit mycket mer än 3 km. Kliver iland på en liten ö och tar skydd. Ser ut som att det ska lätta lite mot eftermiddagen så bara att vänta ut det värsta.

Blåsigt

Tidsfördriv

Klockan hinner bli sju på kvällen innan vinden avtagit såpass mycket att jag tycker det är värt att fortsätta. Det går trögt fram till Trundöns spets och efter att ha rundat den börjar vågorna rulla in. Blir sjösjuk och allmänt less på att paddla så letar en plats för natten på Storgrundet, efter ynkliga 11 km paddlade. Här är sten överallt men så plötsligt en liten remsa med gräs och sandstrand. Vinden avtar ordentligt någon timma efter landstigning men jag har ingen lust att fortsätta och ingen större brådska till Haparanda, även om det skulle vara skönt att inte behöva tänka och leva paddling längre.

Storgrundet

Dag 89: Rönnskär-Trundön

Distans: 40 km

Paddeltid: 9 h 28 min

Total distans: 2 226 km

Dagssnitt: 25.0 km/dag

Vind: 0-5 m/s N-NO

Vilodagar/inblåsta dagar: 15

Paddelväg: klicka här

 

Min pappa är född och uppvuxen långt upp i norr och därför har jag en del kusiner i Luleå. En av dem har sommarhus på Trundön strax norr om Piteå och han undrar ifall jag är sugen på mat, en säng samt bastu. Kan man tacka nej till ett sådant erbjudande även om det blir en liten omväg? Dessutom får jag träffa några av mina kusiner.

Lugnt idag.

Det blåser nästan ingenting idag när jag sätter mig i kajaken och det skall tydligen hålla sig så hela dagen. Perfekt, för under överfarterna är det alltid skönt med lugna förhållanden. Bursfjärden, Jävrefjärden och Bondöfjärden betas av i rask takt. Dagen som länge varit lugn och fin börjar sen övergå till regn och en del blåst, motvind dessutom. Sista biten mot Trundön går segt och jag vet inte riktigt var kusin Lars har sitt hus. Han skickar en position men med telefonen i regnet har jag svårt att exakt ta reda på platsen. Räddningen blir den brasa där maten skall grillas och nu ser jag exakt var huset ligger. Ibland fungerar stenålderstekniken bäst.

Hejarklacken

Lars har dragit ihop en hel hög med folk och en hejarklack står på bryggan och sjunger en egenkomponerad sång för mig. Jag blir lite rörd och tagen av stunden, men mest glad och positivt överraskad. Det bjuds på mat och vi åker sen in till Luleå där bastun, tvättmaskinen och sängen väntar. Kajaken ligger kvar vid sommarhuset och varför vi inte stannade där över natten beror på att huset är under uppbyggnad. Ikväll kommer jag sova som en prins.

Gunnar hjälper mig iland.

Dag 88: Medgrundet-Rönnskär

Distans: 49 km

Paddeltid: 10 h 53 min

Total distans: 2 186 km

Dagssnitt: 24.8 km/dag

Vind: 2-8 m/s S-SV

Vilodagar/inblåsta dagar: 15

Paddelväg: klicka här

Tältduken rör sig knappt på morgonen och när jag börjar paddla vid åtta ligger havet nästan stilla. Vilken kontrast mot gårdagens blåst och det var nog tur att jag inte gick runt Kågnäsudden för här finns många klippor som bara hade skapat problem. Idag glider jag med vinden i ryggen förbi udden och följer sen land upp till Finnhällan. Funderar om jag ska fega eller bara köra rakt över Kågefjärden härifrån. Kollar prognoser och bestämmer att köra rakt över.

Lugnt utanför Kågnäsudden.

Vinden tilltar allt mer och havet börjar röra på sig. Jag följer land så länge det går, paddlar över Bredviksfjärden och sen in i bakom de stora öarna Halsön och Romelsön. Fritisbåtarna börjar komma igen och om det beror på att det nu börjar bli lite skärgård vet jag inte. Klart är i alla fall att paddlingen över fjärdar känns tryggare när båtar finns i närheten. Jag tar mig till hamnen på Halsön och fyller upp mitt vatten. Ett par sköna norrlännningar med varsin Norrlands Guld i handen kommer ner till stranden och kollar på kajaken. De frågar nyfiket om det mesta och ger mig lite tips på färdväg i den skärgård som börjar komma.

Lugnt inne i Buskösundet.

Äter lite mat och fortsätter över Byskefjärden i vågor som är tillräckligt stora för att ta mig ur bekvämlighetszonen. Stannar bakom ön Krokgrundet en stund för att vänta tills lite av vinden lagt sig, men inget händer och ska jag sitta här och trycka går hela dagen. Kör på i vågor som återigen ger olustiga känslor. Rundar udden och söker skydd, men vindriktningen gör att jag tvingas gå hela vägen in i Tåmfjärden bakom en ö, alldeless intill en skjuttavla med stora skotthål. Tåme skjutfält ligger precis bredvid och jag får hoppas att det inte är skjutning idag, för då ligger jag risigt till. Grabbarna med ölen sa det skulle vara lugnt.

Norrlandsljuset!

Mitt stopp varar knappt en halvtimma men på den korta tiden har vinden nästan lagt sig helt och nu är det bara vågorna som rullar in. Paddlingen går mentalt lättare och väl på plats inne i Buskösundet är det som att paddla en spegelblank mindre sjö. Från att ha guppat fram på det stora blå till att glida fram på slätstruket vatten, inom loppet av några minuter. Det är havspaddling i ett nötskal.

En kajak på Rönnskär.

Klockan börjar närma sig 50 km så det får räcka för idag. Hittar en hyfsad plats för tältet på Rönnskär där en skum figur smyger runt i skogen när jag lagar mat. Det börjar vara sent så det känns inte helt tryggt att en man med luvtröja stryker omkring. Mannen visar sig vara en tjej som rastar sin hund på en stig nära mitt tält och huvan är på som skydd mot myggen. Hon blir imponerad över min paddling och undrar hur jag klarar av det helt själv. Jadu, det har jag också funderat på men det ser ut som jag kommer att fixa det för nu är det inte långt kvar.

Dag 87: Björkön-Medgrundet

Distans: 14 km

Paddeltid: 2 h 43 min

Total distans: 2 137 km

Dagssnitt: 24.6 km/dag

Vind: 8-10 m/s S

Vilodagar/inblåsta dagar: 15

Paddelväg: klicka här

 

Min blick är tom och jag sitter helt apatisk i tältet. En del av mig vill framåt, en annan är feg som en hare och tycker att det är för mycket blåst. Här vid Björkön skyddar landet, men hur är det längre ut? Vågor följer aldrig vindriktningen slaviskt utan har en tendens att svänga runt öar och land. Rent logiskt borde hela havets vågor börja trycka på kring Rönnskär. Ger det ett försök och blir det för obekvämt kan jag alltid ta skydd bakom en ö. Om jag ska fortsätta att fega kommer jag aldrig fram till Haparanda.

 

Är finväder på gång?

 

Precis som jag hade gissat kommer havets vågor ganska snabbt in från sidan medan vinden ligger rakt i ryggen. Paddlar från ö till ö och än så länge går allt galant och väldigt fort förstås. Närmar mig Rönnskärsverken i den allt mer tilltagande sjön och bestämmer i sista stund att hålla ut ordentligt för att slippa vågornas studsande mot klipporna. Tar sikte mot Gåsören och blir så fokuserad på uppgiften att jag helt glömmer bort att kajaken nu är mitt i farleden som löper in till industrihamnen. Som tur är kommer ingen båt trots att jag är i farozonen under en kvart. Får skydd av öarna igen och paddlar sen ut i Hålfjärden. Vinden tilltar allt mer så bestämmer att landa på ön Medgrundet. Om vägen hit var obehaglig borde det bli än värre vid Kågnäsudden, så varför chansa?

 

Medgrundet på den lugna sidan.

 

Givetvis lägger sig vinden ordentligt ett par timmar efter landstigning men nu är suget att fortsätta helt borta. Tältet är uppslaget på en fin plats och imorgon ser vindarna riktigt bra ut. Siktar på ett mastodontpass då istället.

 

Medgrundet

Dag 86: Burehällarna-Björkön

Distans: 6 km

Paddeltid: 1 h 20 min

Total distans: 2 123 km

Dagssnitt: 24.7 km/dag

Vind: 7-13 m/s O

Vilodagar/inblåsta dagar: 15

Paddelväg: klicka här

 

Ytterligare en natt med bara sex timmars sömn. Hinner inte med så mycket mer när dagsetapperna blir en bit över 40 km och jag tänker att det är lika bra att passa på när förhållandena är bra, men idag ska blåsten dra igång ordenligt efter lunch. Packar min kajak ovanligt snabbt och reflekterar över hur smidigt allting går. Även om alla moment sitter i ryggmärgen och jag vet exakt var och hur alla prylar skall packas är det inte alltid det går undan, men just idag går stuvandet som en bra tetrisomgång.

 

Regn och rusk på Björkön.

 

Följer de små öarna som finns i Burefjärden för att sen paddla vidare över Skelleftefjärden. Blåser kring 10 m/s enligt aktuell vindmätare. Vågorna bygger på från öppet hav och bryter men det skapar inga problem. Känner mig bekväm i kajaken för ovanlighetens skull, det är snarare vinden och dess riktning som gör att jag väljer att inte fortsätta utan går istället innanför Björkön och slår läger. Kroppen kan även behöva lite vila efter alla långa pass de senaste dagarna.

 

 

 

Hör hur det knakar i skogen bakom tältet och blir något förvånad när ett par stora renar kommer ner till stranden. Har de blivit kvar här efter islossningen kanske? Efter den naturupplevelsen som jag tyvärr inte hann fånga på bild paddlar jag in i Bureälvens mynning för att sen ta en promenad in till stans matbutik. Nyhandlad och klar kan jag lägga mig tidigt för en gång skull och imorgon är det bara att köra på i den kommande sydliga vinden. Havet väsnas ljudligt på andra sidan ön och just nu blåser det 14 m/s ute vid Gåsören samtidigt som regnet slår mot tältet.

Dag 85: Munkviken-Burehällarna

Distans: 47 km

Paddeltid: 10 h 30 min

Total distans: 2 117 km

Dagssnitt: 24.9 km/dag

Vind: 0-5 m/s SV

Vilodagar/inblåsta dagar: 15

Paddelväg: klicka här

Myrorna står i attackposition när jag öppnar dörren på morgonen. Mitt tält ligger bara ett par meter från en myrstack så det är egentligen ganska naturligt att jag inte är önskad här. Packar min kajak och går in till familjen Wikström som bjuder på god frukost. Allt står framme och det är bara att ta för sig precis som på ett hotell. Ett hotell med egen pirhamn på tomten och en vidunderlig utsikt.

 

 

Hela skaran som var ute på Ledskär igår kommer tillbaka precis när jag ska sticka. Paddlar in till familjens hamn för att ta farväl samt tacka stort så klart. Tänk om alla höll sina dörrar öppna likt denna familj, vad enkelt det hade varit.

Fyren på Bjuröklubb.

Idag får jag bra hjälp av vinden som kommer från land, men kring uddarna hinner det bygga upp en del sjö. Närmar mig Bjuröklubb men ska först runda Grundskatan som ligger ungefär 5 km söderut. Vågorna blir allt större och jag börjar tvivla på min förmåga. Det är som att hela havets vågor koncentreras kring udden och jag flyger åt alla håll. Försöker se vägen fram för att inte hamna i bryten och till råga på allt ligger här också ett fiskenät som en sträng ut i havet. Den första (och enda) segelbåten jag ser idag glider förbi utanför grundet i samma stund jag är där så blir genast lite tryggare i paddlingen och tar mig sen efter den hisnande upplevelsen till Bjuröklubb för att vara turist för en stund.

Bjuröfjärden

Knäpper några kort, äter på restaurang och köper en glass. Påbörjar sen en rad av överfarter med start på Bjuröfjärden. Vinden lägger sig helt mot kvällen och det blir en fin palett på himmelen. Glider in vid Burehällarnas naturreservat strax efter elva på kvällen och finner en bra sandstrand. Imorgon är det dags att handla mat och sen så får jag se hur långt det blir i det kommande ovädret.

 

Kvällens plats.