Fjällbacka skärgård - 2014.11.21

En grävmaskin väcker mig tidigt på morgonen och när jag halvvaken yrar in i köket möts jag av maskinens strålkastarljus. Gatan utanför mitt fönster skall tydligen grävas upp och skopan stryker bara centimetrar ifrån bilen min som står strategiskt placerad utanför vardagsrumsfönstret. Det är åter igen dags för en kajaktur och den här gången får jag sällskap av Bosse Säll.

Polackerna som väckt hela Masthugget hjälper mig gärna upp med kajaken på biltaket och jag börjar rulla norrut. Möter upp Bosse i Fjällbacka vid elvatiden och strax innan lunch är vi på vattnet som för dagen ligger helt spegelblankt.

Bosse utanför Fjällbacka.

Vi lunchar i kajakerna och går i sydvästlig riktning mot Vedholmen. Samma plats där vi tältade med Expressen-reporten förra sommaren. Fina grässplättar finns här som passar bra för våra tält. Bosse i ett 3-manna och jag i mitt Soulo. Förvisso hade vi båda rymts gott och väl i hans tält men jag sover som bäst och allra helst själv, om det nu inte är någon trevlig dam som gör mig sällskap.

Vedholmen

Vädret är grått, men vinden svag och regnet slipper vi helt. Trots att temperaturen är några grader lägre den här helgen känns det ändå betydligt varmare än sist jag var ute i Göteborgs skärgård under rätt blåsiga förhållanden. Dessutom värmer kvällens eld betydligt mer idag och helt plötsligt blir lägerlivet väldigt enkelt och behagligt, trots att det är vinter.

En allvarlig Bosse.

Vi relaxar vid brasan och har det allmänt trevligt och gött samtidigt som Bosse får syn på stranden som lyses upp av mareld. Ingenting jag sett tidigare så detta vill jag uppleva på nära håll. I med sand och stenar och plask med händer. Verkligen fräckt och när jag tänder pannlampan ser jag inte ett spår av planktonen på mina händer. Riktigt fascinerande att så små organismer kan lysa så kraftigt. Naturens egna LED-lampor.

Mareld och händer.

Mareld och Fjällbacka.

Mareld och kajak.

Eftermiddag blir kväll och vi lagar middag medan elden sakta äter vår ved. Någon kyla känns knappast av och vi kan slappa framför brasan en bit efter åtta på kvällen då Bosse börjar visa trötthetstecken. Själv går jag sällan i säng före tolv och har ingen lust att krypa in i säcken redan nu. Det blir en lägereldsbanan och lite knappande på paddan efter att Bosse slumrat in i sitt gigantiska Nallo. Bananen smakar utsökt och livet leker som det brukar ute på tur. Inga direkta planer för morgondagen utan vi tar det lite som det kommer. Sov gott!