Dagstur till Örarna

Om det är någon som missat det befinner jag mig för tillfället i den finländska skärgården, mellan Jakobstad (Pietarsaari) och Karleby (Kokkola), d.s.k. Österbotten. Skärgården hör till den södra delen av Bottenviken och ligger strax norr om Kvarken. Vacker men stenig omgivning, precis som det är där inlandsisen härjat och släpat sten. Stenar och grund som ställer till problem för båtfolket men för oss paddlare ger det lite extra krydda på havet, så jag gillar den här skärgården. Landhöjningen ligger runt 8mm årligen så de stenar som låg under vattnet när jag sprang runt på klipporna och lekte är nu ca. 24cm ovanför, vilket märks rätt tydligt om man jämför kort tagna förr mot nu. Ge det ett par tusen år till och vi har Europas största insjö i form av Bottenviken.

Stenigt värre!

Kommer jag in mellan stenarna?

Min morbror gillar att måla och jag noterade ett nytt verk hängades i köket när vi kom hit. Örarna, en pittoresk liten fiskarby ungefär 18km ifrån den ö där vi har sommarstugan. En lagom dagsetapp med andra ord. Mamma undrar om jag verkligen ska ge mig iväg då det blåser runt 3m/s frånlandsvind. Trots det vet hon att jag paddlat öppet hav i betydligt hårdare vindar. Slutar föräldrar någonsin att oroa sig?

Muddrad kanal.

Jag styr nosen söderut och paddlar inomskärs i högsommarvärmen. Bitvis genom smala sund och muddrade kanaler, men också lite mer öppen havspaddling. Underhållande och varierande väg, helt klart. Tar en kort pisspaus i kajaken - under Sverigepaddlingen är det inte säkert det är möjligt att kliva iland alla gånger så fort det tränger på, lika bra att öva nu - och precis då möter jag ett par finnar i kajak som är påväg norrut. Dom ser expeditionskitade ut så jag frågar om dom paddlar hela Finlands kust. Mycket riktigt, dom har kämpat i nordanvinden i ett par veckor nu och blivit försenade nästan 10 dagar. Äntligen en lugn dag med lite medvind. Jag önskar dom lycka till och fortsätter sen söderut. Kort därefter slår det mig att jag borde bjudit in dom till vårat sommarställe. En vedeldad bastu och ett par öl hade jag kunnat döda för om jag själv varit ute på ett äventyr.

Glada finnar.

På plats vid Örarna konstaterar jag att det nog var lite finare på morbrors målning. Det visar sig att den återspeglar byn som den var innan en större husbrand på 80-talet. Gråa fina timmerstugor med grästak är nu utbytta mot rödmålade stugor med plåttak.

Örarna

Örarna

Drar av några kort och slänger i mig lite mat. Stoppet blir inte längre än knappa halvtimman. Vinden hinner ändå vrida sig under tiden så nu har jag rak motvid när jag paddlar utomskärs hemåt. Hellre lite fight med vinden i obekant terräng än att paddla lite mer skyddad samma väg tillbaka. Blir lite mör i kroppen eftet dryga 25km men gnetar på sista milen till sommarstugan, totalt alltså 35km idag. Min längsta dagsnotering någonsin. Efter det en skön bastu till ytterligare en fin solnedgång. Lite fotograferande på kvällen/natten och sen sängen. Livet i skärgården är härligt dagar som denna!

Bastun och stugan.

Spindel på strå.

Färdvägen.